Galet nyårsmål

Vid nyår är det många människor som försöker skaffa sig nya och bra vanor. Jag kom på ett nygammalt som jag inte vet om det är särskilt bra men som säkert kommer att bli en aning galet.

I min ungdom i Jämtland siktade jag på att köra 10 km per dag. Kilometermål tenderar att bli just exakt det sträckmålet och inte mer för min del. Tror inte jag riktigt klarade snittet på 10 km/dag i början av 90-talet men nu ska jag göra ett försök till. Det roliga med årets mål är att extra långa sträckor en dag inte kan räknas över till den följande dagen, således kommer jag att röra mig muskulärt på ett eller annat sätt 365 gånger under 2013. Om jag pallar det vill säga. Har klarat 5 dagar hittills i allafall :)

Till min hjälp har jag skaffat en cykelhållare till min iPhone. En iBike som jag hittade på Apple store i Täby. Enklast möjliga hållaren som fyller sin funktion under de dagliga jobbpendlingarna. Nu slipper jag vänta på att min Garmin 705 ska hitta satelliterna. Tar oftast över en minut med den medan iphonenen behöver ett par sekunder. Och telefonen har jag ju ändå med mig dagligen...

Tvingas överge Garmin connect då Runkeeper är "så mycket bättre" än appen Garmin Fit enligt min mening... Men det kan jag nog leva med.

- Posted using BlogPress from my iPad

Årets sista inlägg

Som vanligt har det hänt en del när det går flera månader mellan inläggen. Härmed tänker jag skänka en sista uppdatering för vad som hänt sedan i augusti.




På jobbfronten
Har klarat provanställningen och är sedan i oktober tillsvidareanställd. Skönt efter år av lite väl mycket spänning. Men dystra tider råder så det är bara att fortsätta göra ett ordentligt jobb :)




Bostadsfronten
Man får inte ha för mycket pengar över och den senaste tidens trygghetsökning måste givetvis sättas på prov: vi har köpt ett radhus med inflyttning senast i mitten av mars. För att få tillbaka lite trygghet måste vi sälja befintlig bostad först. Vi hoppas att folk är riktigt köpsugna i januari, årets fattigaste månad. När försäljningen väl är ordnad kommer boendekostnaden att hamna i nivå med den nuvarande bostaden, trots nästan dubbla boendeytan och den standard man kan förvänta sig av ett nybyggt hus (färdigbyggt i augusti).




Cykelfronten
Det har blivit relativt mycket cyklat i år. Går inte att jämföra med mitt liv som aktiv cyklist men det är ändå positivt. Pendling till och från jobbet för hela slanten bara.



Årets cykelsiffror:
Distans:
3.773,48 km
Tid:
151:43:35 h:m:s
Medelfart:
24,9 km/h
Under november och december har det blivit sämre ställt med cyklandet. Det beror på att cykeln förfallit en del längs vägen och jag inte hunnit (läs orkat) mecka med cykeln. Sedan i september har jag enbart haft en utväxling när växelreglaget havererade. Jag ställde därför in bakväxeln på näst tyngsta växeln för att få lite fart - men när snön kom har det blivit lite väl tungt. Särskilt i kombination med skivbroms fram som saknar en bricka och därför ligger emot hela tiden och en bakskärm som inte längre går att skruva fast i ramen och som med andra ord hålls uppe med hjälp av bakhjulet. Not god. Så några dagar har det blivit bil istället.




På familjefronten
I maj lade vi en barnbeställning. Vi beställde en flicka och leverans kommer att ske exakt 2013-02-15. Det låter kanske lite lustigt uttryckt detta men vi hade en strategi och agerade efter de teorier som råder och det fungerade faktiskt. I alla fall om vi ska tro barnmorskan. Sen om det är slump eller skicklighet låter jag vara osagt :)


Som någon kanske anar är det mycket förändringar vi ordnat med i år som kommer att leda till konsekvenser under 2013. Det kommer att bli spännande - på alla sätt och vis är jag ganska säker på!

Flitmånad

Barnfri & utan hemlängtan. Denna månad har jag varit duktig på att cykelpendla. Flera dagar har jag kört omvägar och till och med på en helg har jag cyklat.




Nej jag fuskade inte fram några mil med hjälp av en MV Agusta 750S

Mario kommer hem inom en vecka men under augusti har det varit väldigt egofixerat. Har kunnat ta omvägar både till och från jobbet eftersom inga dagishämtningar hägrat. Av alla resor till och från jobbet har endast en varit rakaste och kortaste vägen fram. Sex stycken av alla hemresor har varit över 30 km långa. Totalt blev det 825,78 km - vilket är den mäktigaste månadsdistansen jag mäktat med under en månad under den tid jag har haft Garmin-gps:en på mina cykelstyren (september 2008).

En annan ovanlig företeelse är snitthastigheten. Jag har inte kollat så noga men jag är ganska säker på att jag inte snittat över 26,9 km/h någon månad på 2000-talet utomhus. Detta faktum har sin orsak dock: jag har nästan bara kört på lätta bil-och cykelvägar även om underlaget inte sällan även varit grus. Givetvis hade snittet också blivit lägre om jag cyklat med andra i grupp ;)
- Posted using BlogPress from my iPad

Mellanlandning Malmö

Nästan promenadavstånd mellan Burgas och hemmet. Jag ska nämligen landa i Bromma. Men jag kommer nog inte att gå utan bygger nog ihop cykeln och cyklar hem. Bör inte bli mer än en kilometer. Förutom timmar av väntan i Malmö känns detta märkligt nog bättre än att ägna ungefär samma timmar att ta sig från Arlanda och hem. Tror det är den kortare sträckan och överhoppandet av dumma omvägar som känns gött i själen :)




- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Terminalvägen,Svedala,Sverige

Tillbaka i Burgas

Sedan helgen har jag varit tillbaka i Burgas efter tiden i Pamporovo. Det har inte blivit många knop och i morgon drar jag hem till regnet och kylan i Stockholm.


På vägen hem från Pamporovo tog vi en avstickare förbi en sevärdhet, "The marvelous bridges" som är något så märkvärdigt som gigantiska välsvarvade hål i berget som ser ut att ha skapats av vatten. Men på 1450 meter över havet - hur är det möjligt? Det var också en så pass viktig sevärdhet att skylten dit också fanns på engelska. Jag vet inte om någon vet säkert hur sevärdheten skapats men det var i stort sett värt omvägen på ca 30 km på vägar det sällan gick att köra 30 km/h på...







I Burgas har blivit lite bad, några promenader i kvällskylan (25 grader sisådär) och även ett besök i en slags motsvarighet till Ica Maxi. Med det menar jag en butik som har ett väldigt brett utbud förutom mat (som också har ett brett utbud förvisso).



Hushållet har förutom besök av mig fått något annat "svenskt" - en Ikeamöbel. Ektorp i Burgas liksom. Om soffan är lika svensk som mig kan ju diskuteras - den är tillverkad i grannlandet Rumänien!



Det har inte blivit några meter på cykeln sedan bergen vilket är synd med tanke på min höghöjdsform ;) Dessutom måste jag cykla lite till för chanserna att göra det här i Bulgarien rinner ut. I morgon drar jag nämligen hem till kylan igen. Blir nog trots allt ganska nice. Det kan vara nog så trist med samma väder varje dag (30+ grader celsius varje dag) och inte en enda regndroppe under de två veckor jag snart varit här ;) Konstant klibbig kropp kan iofs även icke-ironiskt vara lite jobbigt...

Nä nu ska jag ta min sista sväng på cykeln här innan jag måste packa ihop den igen!

- Posted using BlogPress from my iPad

Grattis Sverige...

"Guantanamosvensken" misstänkt bussbombare

Hur många chanser fick den här killen om det visar sig vara korrekt?

Bergväggen

Stig som slutade med av växter svedda ben

I dag blev en annorlunda dag. En dag när jag fick ett återbesök av den kära väggen under min oplanerade bergsrunda.

En läcker gammal bro stod kvar bredvid den nya jag stod på

Jag hade egentligen tänkt ta en kort sväng på någon av de stigar jag såg igår men som jag sparade. Men efter att jag åter igen åkte in på en stig som slutade i en samling brännande och stickande växter i kombination av superbrant backe för att återfinna mer normala vägar utan att vända om fick jag idén att åka till "Smolyan" istället.



På skyltar i en vägkorsning hade jag tidigare sett att det fanns två vägar till Smolyan vilket sannolikt betydde att jag kunde köra en annan väg tillbaka. Det innebar att jag satte av mot en backe som knappt ville ta slut. Kollade aldrig på cykeldatorn när jag var framme vid det som borde vara mitt nya vägval hemåt vilken höjd jag var på men det var sannolikt under 850 möh. En skaplig stigning tillbaka väntade med andra ord.

Vägkorsning utan det vägval jag hade trott skulle finnas

Tyvärr fanns det ingen skylt som visade mot Pamporovo när jag kommit fram till "Smolyan-city" men med stöd av gps:en kunde jag i allafall ana riktningen - vilket dock kan vara lite vanskligt i kombination med höga berg i vägen. Försökte surfa fram en karta med lånat nätverk men det gick väldigt långsamt så jag fick aldrig fram någon ledtråd via mobilen om mitt planerade vägval verkligen var korrekt. Jag hade ju kunnat vända om men det kändes trots att hungern gjorde sig påmind inte alls lockande. Klockan var närmare 13 vid det här laget och jag hade egentligen aldrig gett mig ut på ett sådant här äventyr med enbart frukost i blodådrorna. Men det är ju så bra med låg-kolhydrats-träning?
Jag chansade lite och jag behövde faktiskt inte åka särskilt många kilometer innan jag hittade en skylt med rätt namn på. Härligt. Om det inte vore för att jag kände mig rätt sliten redan. Så sliten som när jag träffade väggen senast, tror det var i mars 2010 kanske.




Nu började serpeninvägarna uppåt i lite långsammare takt än temperaturens ökning och vattenflaskans vätskemomskning. Fågelvägen visade på ungefär 6 km hem. Men den vägen varken kunde eller orkade jag ta.




Det visade sig vara 11 km kvar. Jag blev lite knäckt men fick lov att bita ihop. Efter ett par km med snittfart på under 14 km/h kom räddningen: en vattenkälla vid vägen. Jag drack massor och fyllde flaskan. På bilden syns dock inte min flaska utan en av campingturisternas vattendunk. Populärt vattenhål var det för fler än för mig.




Trots vattenkällan dröjde det inte länge förrän jag ville lägga mig i diket och dö igen. Men jag vet att det aldrig är en bra lösning på ett energiproblem. Så jag pinnade på. Ibland på lillkakan till och med! Backen var inte brantare än 10 procent men det gjorde mig inte så mycket glädje för benen ville inte gå runt alls - oavsett lutning. Men fram kom jag. Ettusentjugo höjdmeter senare var jag framme, lite kaxigare än vid vattenkällan. Får se hur pigg jag är i morgon. Bättrade på min solbrännekant lite också, trots förra veckans strandhäng :)
- Posted using BlogPress from my iPad

Tusenmeterspass

Fejkar uppförsflåset på avstickarstigen

I dag blev det premiärtur i Pamporovo. Jag siktade på att samla ihop 1000 meter stigning men det blev tuffare än jag trott. Och kanske blev det knappt 900...

Fin bit av stigen under tilltagande värme

Planen för morgonpasset var busenkel: en mil bort från hotellet och sedan vända tillbaka. Det gick såklart jättelätt, för den milen var nästan 99 procent nedförskörning. Det tog mindre än en kvart att köra till vändpunkten. Sen var det dags att åka hemåt. Min form visade upp sig, kanske i kombination av tunnare luft. I bottenläget var jag nere på omkring 1200 höjdmeter. Sedan tänkte jag ta mig upp till toppen av berget som har en höjd av c:a 1930 m. På vägen hittade jag en del avstickare och jag testade en av dem. Den skogsbilvägen inleddes med en lutning på drygt 30 procent i några hundra meter. En pärs med högpuls som betalningsmedel. Stigen tog dock slut med brännande växter. Envist fortsatte jag dock - någonstans måste det väl finnas en fortsättning? Det slutade med att jag fick ta mig ner till bilvägen igen. Det betydde nedförskörning omkring 60 höjdmeter med en lutning på drygt 50 procent bland kvistar och rullande kottar. Väl nere på under 1400 meter igen kunde klättringen återupptas.

Högpuls och lågfart - "genvägen", formen, vätskebrist och höghöjd - troligen bidragande faktorer allihopa.

I skuggan gick det lite lättare. Kom till "centrumet" där rinnande vatten finns. Släckte tillfälligt törsten inför de kvarvarande 400 klättringsmeterna. Som tur var med tanke på mina trötta ben var större delen av backen upp till toppen asfalterad. Gick inte så snabbt - men relativt lätt i alla fall.



Väl uppe på toppen hade resten av ressällskapet tagit liften upp och jag fick följa med dem upp i tornet - en miniatyr av östtyska tevetornet tycker jag. Det är knappt 100 meter högt. I allafall tyckte höjdmätaren att vi var på 2010 meters höjd där den tyckte att marken hade 1932 meters höjd. Schysst utsikt var det i allafall. Man kunde se ända till Grekland och en hel del av de stigar jag vill testa i morgon. En av backarna (5 km lång) testade jag redan på väg hem i dag.
















- Posted using BlogPress from my iPad

Location:Smoljan,Bulgarien

Mot Pamporovo

Cykeln klarade resan. Vi är framme nu. Hotellet/lägenheten ligger på över 1600 höjdmeter - och vi är ensamma i hela bygget!




Bostaden har värsta hemmabiosystemet men inte så stor TV :) Däremot finns internet bara på "sticka" i bostaden och vi har ingen USB-enhet med oss... Som tur är finns det trådlösa resurser ett stenkast bort.




Internet snor jag nu från en restaurant i "city", "Danmar". Sådär då har jag väl gjort rätt för mig?

Location:Smoljan,Bulgarien

Bon jour Burgas

God morgon från fönstret i Burgas!
Nu bär det iväg till Pamporovo för cykling i bergen. Spännande!
Bifogar några bilder från gårdagens äventyr först. I havet samt på cykeln:




















- Posted using BlogPress from my iPad

Cykelrapport

Hittills har det bara blivit ett cykelpass. Fredagen den trettonde. Det gick rätt bra förutom att en fin stig jag drog in på förvandlades till 3 meter högt gräs så att jag fick vända samt att jag blev jagad av två arga hundar på en åkerväg.

Fastnat i djupt gräs...

Gräs i maskineriet

Lyckades äntligen komma runt den konstgjorda sjön. Sträckan blev lite drygt 23 km med alla felkörningar. Mersmak av det mesta utom att cykla på motorväg (ett måste för att komma över vattnet) eller att bli jagad av hundar.

En tant visar var skåpet ska st: cyklar på fel sida mot trafiken vid mittenräcket. Effektivt men jag vågade inte kopiera :)

Har en drömrutt inritad i sinnet mot början av bergskedjan men jag lär hinna till riktiga berg i Pamporovo före detta. I morgon bitti åker vi dit!
- Posted using BlogPress from my iPad

Location:жк П. Р. Славейков,Burgas,Bulgarien

Sol & bad nära Burgas

Eftersom en bild säger mer än tusen ord bifogar jag härmed några av semesterns inledande fotografier...

Bad strax utanför Szozopol med släktingar till A.

Stranden var het på sina håll.

Som extra krydda såg jag ett antal ofärdigställda byggnader som jag kände mig nödgad att besöka och dokumentera. Uppe bland "ruinerna" fann jag dessa trevliga små bär.

Utsikt från balkong på ofärdigställt hus som uppfördes strax före kommunismens fall. Storslagen byggnad som skulle befrämja kulturutbyte mellan olika länder för barn. Men så blev det inte...

Trävägen till stranden.

Mario badar i båt och spanar på andra barns lekar.

Bygger sandslott med morfar....
- Posted using BlogPress from my iPad