Plötsligt vänder det!

Nu när cykelvägarna börjat sopas bör snitthastigheten till jobbet åter vända uppåt. På jobbfronten har det också vänt uppåt. Jag har nämligen fått en tillsvidaretjänst!

Just nu känns det både fel och lite extra tungt att surra fram med dubbdäcksförsedd cykel. I veckan som närmar sig sitt slut har flera vägar sopats längs min resväg och gjort känslan av att vara fel ute än mäktigare. Jag måste byta till sommardäck helt enkelt och hoppas att det inte åter vankas "svartis" förrän till hösten.

Det lägsta verkar alltså - med grafen som stöd ovan - vara över vad gäller snitthastigheten till jobbet. Vårkänslorna och snöfria vägar har börjat sätta lite fart på benen. Det är dock bra att komma ihåg att snön lyste med sin frånvaro ända tills i år 2012. Dubbdäcken monterades dock tidigt i perioden som visas i grafen med viss hastighetspåverkan som följd. Mot högre farter med sommardäck nästa vecka!

En annan front som jag fått styrfart på är på yrkesfronten. Redan under sensommaren tipsades jag av en chef jag hade i samband med en tidigare tjänst jag "bemannat" under 2010 om ett jobb på hennes avdelning som skulle gå att söka. Och hör och häpna efter alla bemanningsjobb jag haft på sistone så var det en tillsvidaretjänst som bjöds ut till högstbjudande. Det var bara att söka. Men det gjorde tydligen ett 40-tal andra personer också.

Sen hände inte mycket förrän i december. Då fick jag hastigt och lustigt ett mejl från rekryteringsföretaget. Nu skulle jag raskt göra en rad tester som sammanlagt tog någon timme av tid jag egentligen inte hade eftersom jag var ensam hemma med Mario och hade själv feber under den delen av veckan. Tydligen gick det inte dåligt trots att månaderna gick. I måndags skrev jag nämligen på!

Byggnaden jag precis avancerat från plan 0 till plan 5 i :)

Det kommer bli en rolig utmaning och roligt i allmänhet också - för det är ett kul gäng jag kommer att jobba med. Jag har tidigare jobbat med de flesta - fast utifrån - alltså från det perspektiv jag nu kommer att arbeta inifrån. Samtidigt är jag lätt nervös över hur det kommer att gå. Hittills i min karriär, bortsett från i maj förra året till i dag, har jag aldrig haft stillasittande kontorsjobb med mycket människokontakter - då jag varken trott att gillar eller behärskar sådana arbeten. Men jobbet jag började med i maj har hjälpt mig att komma på andra tankar!

Trist blir det dock att lämna "gubbgänget" på nyckel-avdelningen jag jobbar på nu. Men ovissheten om jobbets vara eller inte vara som bemanningsanställd gav mig inget direkt val i slutändan. Det känns roligare att vara behövd på en avdelning än att behöva bevisa poängen med sin existens på arbetsplatsen inför varje gång kontraktsperioden går mot sitt slut. Det har de gjort sex gånger under de senaste 1,5 åren...

Men jag kommer att få ansvaret för de nyckelfrågor som min blivande avdelning då och då ställs inför. Därför kommer jag ha kontakt med min nuvarande avdelning även i framtiden. Under förutsättning att de inte är bittrare över att jag lämnar dem än jag kunnat ana förstås :)

Annars är det bra. Förutom att Mario blivit sjuk och har feber. Han har sovit praktiskt taget hela dagen. Detta har faktiskt aldrig hänt i hans hittills snart 2,5 år långa liv!

Oplogat

Efter att jag fegat ur och inte cyklat till jobbet på grund av kyla i början av månaden har jag börjat cykla igen. Dålig form och oplogade vägar har betytt rekordtider till och från jobbet.

I morse var det lite värre. Ingen jättefara på det stora hela men delar av vägen till jobbet bestod av sånt där underlag som skapas när trafikens kelgrisars (bilarna) vägdel plogas rent på bekostnad av att cykelbanan dränks med snöblandad sörja. Som att cykla i maräng. Ja, alla vet väl hur det är? Hård skorpa som inte är tillräckligt hård för att skapa bärighet åt hjulen men som konstant skapar friktion när den brister. Som en konstant uppförsbacke med andra ord oavsett vägens lutning.

Jag kom till jobbet till sist. Nytt rekord – i att cykla långsamt. Tog över 30 minuter. Men det är ju bra med lite längre pass på cykeln också :)

Imorrn för många minusgrader på morgonen?


På kvällen trivdes Mario lite extra och åt kakor liggandes på köksbänken. Helt utan att skämmas! Men det såg så trevligt ut att jag tvingades ta en bild.

Annars har vi fått nya grannar i bostaden under oss. Jag och Mario har hälsat. So far so good. Ny chans att få mer ordning i huset när det mesta med själva huset är under kontroll :)

Bäbisfest & husjakt

Mario försöker hindra Oskar från att leka med sin nya leksak

I helgen har det varit lagom lugnt och ganska kallt. Kalas och jakt på tillflyktsort från nuvarande boendet har stått på agendan.

Min f.d cyklistkollega Pers son Oskar har fyllt 1. Därför blev det kalas - ett livat med alla barn som var på upptäcksfärd i leksakslandet. Mario hade det tufft. Han som är i "den-är-min-åldern" ägde plötsligt alla Oskars leksaker. Hur det gick till vet jag inte men det visade sig vara mycket svårt att kontrollera alla leksaker från att tas av de lite yngre barnen. Som tur var inte brydde de sig speciellt mycket om vems leksak som var vems, annars hade det nog blivit krig. Det är lite speciellt med barnkalas. Till barnen hör ju också ett gäng föräldrar. Alla med visst fokusövertag på sin egen telning. Då och då fälls kommentarer om hur det är att vara förälder och om hur de små liven beter sig i vardagen och förändrat föräldrarnas liv :) Inget fel med det men lite speciellt är det allt, tycker jag.

På bilden studerar de framtida konkurrenterna Oskar och Mario Pers träningsredskap. Igen av dem når ännu pedalerna - men Mario har ett massivt övertag då han med "superman"-körstilen når ända fram till styret sittande på sadeln! Snart ser jag träningsläger på nån exotisk plats med lågt breddgradstal vankas för min inre syn. Jag kan köra följebil :)

Gott var det också! Eva hade storbakat till alla inbjudna ja-tackande småfamiljer. Men den här typen av gäster är varken särskilt bra på att passa tider eller på att pricka in frisk-dagar till festligheter. Därför hade fler än väntat i sista stund tvingats tackat nej med blodsockershock för oss som lyckades hela vägen till festmålet som följd :) Per lär få många ursäkter att höja sockerkurvan ett tag framöver - trots att vi fick med oss en smaskig godsaks- "doggy-bag" :P

I dag har vi tagit ett längre kliv än på länge ur hemnet och begav oss till Orminge samt Eknäs i Nacka. Det sket sig i den första kampen om bostad i Tollare nämligen. Fast pris betyder först till kvarn och vi missade med någon hundradels sekund visade det sig... Men om vi ändå ska försöka ta oss dit nån gång i framtiden är det bra att etablera sig i närheten tills möjligheten finns, resonerar vi. What´s the hurry? Nya grannar på intåg. I en miniförening är det en riskabel tid. Vi befarar att vi ska få göra ännu mera i föreningen nu, vilket vi inte har ett dugg lust att göra. Vi orkar inte vara "herr- och tant-sur" för att skapa ordning och reda när gränser tänjs i smyg och brist på engagemang till följd av "mycket arbete". Att vara småbarnsförälder däremot är antagligen hur enkelt som helst. Men vi får se. Snart kommer våren och sommaren. Och då är det inte fel att bo här alls :)

Tjuvstart

"Semelpremiär i dag. Egentligen olaglig tjuvstart men chefen bjuder, så då får man "ställa upp" :)

Kälkpremiär Stockholm

Snön kom till sist. Lite. Det firade vi med att åka kälke i Lönnebergaparken. Det gick snabbt i den brantaste sektionen. Men Mario kan inte styra själv. Han kör helst rakt fram och det finns en del hinder på vägen.

När vi kom hem fanns snö att skotta. Kul det också! Hur länge stannar snön den här gången?

Fotvägen

Fågelvägen brukar vara den närmsta vägen mellan två punkter på jorden. Men vilken är den längsta vägen? Fotvägen verkar vara en god kandidat om man ska tro Google-kart-appen om närmsta gångvägen till Jönköping :)

Huskoll i Nacka

Kikade efter hus i Nacka. Det är ju hus man ska bo i om man ska få leva sötebrödsdagar. I Tollare ska ett gäng villor och radhus byggas. Som vanligt är det grisen i säcken som gäller vid nyproduktion. Inte ett hus så långt ögat nådde på fel sida Tollare träsk. Men vi fick i alla fall åka lite bil samt röda kinder.

Några rivna hus hittade jag på höjden. Det är kanske det området som bör bevakas. Ser mer lovande ut än de planerade husområdena.

Ny Iphone!

Nu är det dags för en ny Iphone efter typ åratal av väntan. Men det verkar på ryktena inte bli nån megauppdatering. Märkligt med tanke på just att det gått över ett år.

Av loggan för eventet att döma handlar det hela om en ny Iphone, nåt nytt med kartorna och det händer något med klockan. Eller?

Einstein inte motbevisad av tryckfelsnisse

Einstein sägs vara motbevisad av en neutrino som färdats sisådär tio gånger snabbare än en månraket. Sist jag kollade gjorde ljuset ungefär samma resa på en sekund som neutrinon ska ha mäktat med på en timme.

Men det kanske är Tryckfels-Nisses fel? Konstigt att nyheten är likadan i flera tidningar på webben. Man kan alltså inte lita på TT i såna här enkelt kontrollerbara sammanhang eller?

Om siffrorna vore korrekta - vad får detta för konsekvenser för hur tid och rum beräknas? It's a small universe kanske...

En natt på slottet

Nästa helg drar "svärfar" hem till Bulgarien igen. Man får passa på när barnvakt finns. Det gjorde vi på Haga slott nära Sveriges närmsta stad.

Nu är vi proppade med mat o dryck. Redo att stupa i säng. Snart är det vardag igen :)

Måste säga att vi är nöjda med vistelsen. Det största felet är nog att den är för kort och att det inte riktigt är en limousin som tog oss hit, eller snart, tillbaka hem.

Snart hundra

Jag har redan nått månadens mål på 620 km. Snart passerar jag hela 100 timmar i konditionsträningens tecken!

Nu är familjen hemma igen. Det brukar betyda bloggtorka. Inte direkt för att jag inte har nåt att säga men jag orkar inte :)

Nu sedan i tisdags är också svärfar på besök. Han vill ha saker att göra. Igår rensade han bildörren från delarna den trasiga elhissen består av. Det betyder att jag nog måste ta tag i o försöka fixa delar att montera in på den nu tomma platsen. Eller njuta av att de 102 dieselhästarna har några hundra gram mindre att släpa på. Vilket spjut det har blivit! ;) Om man bortser från att även gasvajern måste bytas. Gasen fastnar i bottenläget då och då om man slarvar med gasfoten. Det kan vara en lite otrevlig överraskning i stockholmstrafiken.

Nej tacka vet jag cykling! Nu har jag strax lagt 4 månaders cykelpendling bakom mig. Spännande nog är jag inte 100 procent säker på om jag kommer att fortsätta med det nästa månad. Ett oväntat förslag dök upp av en slump - men det brinner i galoscherna. Hinner kanske inte förrän nästa uppdrag är tänkt att ta vid. Wish me luck!

Apropå cykling har jag nu kört 628 km av planerade 620. Jag har också fuskkört med fincykeln några dagar för att bättra på snittet. Det gick rätt bra. Snittade strax över 30 km/h vid det första försöket. Sen alstrades det regn på vägbanan och momentnyckelcykeln fick jobba igen. Och jag vande mig vid slow-motion-accelerationer. I dag körde jag fincykel igen - och det gick skittungt. Fyrkantstrampade hela tiden. Sitter antagligen rätt olika cyklarna emellan. Får kika på det. Om. Jag. Orkar.

På återseende nästa månad med nya färska nyheter!

Nu vänder det

Oftast brukar det vara nåt bra när "det vänder" men så inte i detta fallet. Det handlar om mitt "drivpaket".

Efter ett inledningsvis inte särskilt cykelspäckat år har jobbresorna sett till att min kedja och framdrev inte trivs ihop. Näe, tar jag i det minsta agerar kedjan som en momentnyckel och släpper. Vill det sig illa snurrar kedjan ett varv runt vevarmen också. Har hänt två gånger. Egentligen får kedjan aldrig släppa men det är lite särskilt läskigt om man försöker göra en omkörning eller ta sig över en väg, eller trottoarkant. Då gäller det ju att samtidigt undvika att bli överkörd av någon bilist som glömt hastighetsskyltläskunnigheten hemma. Lättläst ord för övrigt.

Resultatet av osämjan kan anas i diagrammet, efter en veckas bekymmer. Nu har det vänt. Mina högsta medelhastigheter har sannolikt nåtts för årets period av cykling till jobbet. Den sagan är nämligen slut när månaden är det. Återstår att se om jag kan ta mig i kragen och träna även när jag inte tvingas ta mig till jobbet med hjälp av cykeln.

Dumt och dummare

Dagens skämt? Jag trodde "Pride" handlar om respekt inför folk som gillar lika? I alla fall om man räknar procentuellt. Och varför betala 2 kronor för en bild på en regnbågsfärgad hand med hycklares ursprungliga men nu expanderade budskap?

De på Aftonbladet gillar väl inte olika? Då hade det väl funnits journalister utan svenskklingande namn på redaktionerna även när de ordinarie är tillbaka från semestern? Och för att verkligen få känna samhörigheten med "de olika" på nära håll hade journalisterna bott i en invandrartät förort?

Det är bara spekulationer från min sida förstås men det här blev nästan för mycket humor för mig. Gilla olika med "pridefärgerna" och dessutom ta betalt för det. Bara en idiot skulle göra detta. Men det är kanske Aftonbladets tänkta publik? Tack för den vinken Aftonbladet :)

Klassisk problemlösning

I dag har jag haft en lite besvärlig dag. Har funderat en hel del och det är ju inte bra. Därför avslutade jag dagen med ett fräckt pass på cykeln.

Jag hittade min gamla dagbok och kikade lite lätt i den. Härlig läsning om när livet var som sämst. Tål att upprepas :) Men det var inte det som satte igång processerna. Vad vet jag inte exakt - men kanske det faktum att när jag väl har tid att göra allt jag inte hinner när hela familjen är hemma, så är det inte kul längre. Paradox de luxe.

Istället för att äta sund mat med massa grönsaker (jag är ej LCHF-predikant) har jag bara ätit mjölbaserad föda i dag. Bortsett från lite müsli då. Kanske är det föda som föder osunda tankar? Hur som helst har min reaktion på problem på sistone inte varit att göra upp på cykeln utan att passivt sjunka ned i kvicksanden eller att förtränga. Jag har blivit så bra på det att jag tror att alla möjliga grejer följer med i förträngningsprocessen som nog inte borde vara med. Annat var det innan jag ändrade strategi omkring år 2004. Då blev det några intervaller på cykeln och vips så var alla dumma tankar bortblåsta - antagligen via andningsorganen. Men det där är jag osäker på.

I kväll drog jag en sväng med fincykeln. Och det dröjde inte längre än c:a 500 meter innan jag mötte ett par killar i nöd. Efter att jag hjälpt dem enbart med kalla fakta fick jag en kommentar jag råkade skratta lite åt: - Du är mycket snäll! Alltså - det sista jag kände då efter blott 500 meter på cykeln var att jag var snäll, jag var ju en dålig människa, men det kändes rätt dumt efteråt att skratta åt den kommentaren.

Men jag drog vidare. Det gick lätt i medvinden. Och med fincykeln. Jag hade tänkt köra "broarna runt"; alltså via Tranebergsbron och Ekelundsbron. Men det blev en sväng över Västerbron också när jag väl hade fått upp farten. Ja, som konsekvens av detta blev det ytterligare ett antal mer eller mindre synliga broar. Stockholm är ju bara en massa vatten :). På Hornsgatan fick jag antagligen se spår av "stoltheten". Paraden. Soppåsar och annat löst avfall slängt längs hela vägen med lite glaskross som jordgubbe på gräddtårtan. Man blir ju lite känslig för sånt som cyklist. Både skräp och glas.

Varför tog jag då svängen via Södermalm? Bortsett från medvinden tror jag ändå att det var för att se lite människor. Hela dagen hade jag hållit mig isolerad hemma med mina funderingar så jag behövde lite influenser från levande människor kanske. Det blev inte mycket av den varan. Jag är blind på cykeln. Tunnelseendet i de enorma hastigheter jag färdas i är observationsbedövande. Man jag är inte bitter. Nu när jag kommit hem har nästan alla tankar försvunnit och poängen med det här inlägget som skulle bli det årslägsta i nivån gällande grumliga tankar utan lättbegriplig logik blev lättare än väntat. Den gamla problemlösningsstrategin fungerar än i dag. Och det är nog tur det - för jag hade - utan att nå något vettigt resultat - kunnat skriva en hel del dumheter här. Men det kommer nog. Stay tuned ;)

Jag och mina mål

Oj, nu glömde jag nästan bort att blogga i juli. Men nejdå här kommer en ultrakort rapport.

Har lyckats med bedriften att klara av ett mål jag satt. 600 km i juli av 600 planerade. Det blev hela 610 km. För mycket alltså. Ändå bara två pass utöver jobbpendlingen. Ska kunna bli fler till nästa månad om jag mentalt kan få för mig att dra en repa direkt efter jobbet, på tex Lidingöloppetbanan.

Jobbet. Går vidare. Jag är lite efterbliven. Sysslar med tidskonflikt mellan att hjälpa kunder/kollegor via disk och telefon och att kontakta fastighetsägare/brf:er om deras åverkan på våra möjligheter att ta oss in i deras fastigheter. Är mest van vid innejobbet så det går bäst. Men jag tror jag börjar få lite fart på detektivarbetet ute på fältet också även om jag jobbar klart i motvind då väldigt många "som vet nåt" haft semester under juli månad. Imorrn bitti ska jag leta efter en fjärrvärmecentral tillsammans med en fastighetsskötare. Spännande då inga tillfrågade alls tror att den finns men att det däremot ska utföras ett jobb på/med den...

Hus & hem. Jag har legat på latsidan min första vecka som gräsänkling. Har bara hunnit med att bygga ihop en garderob. Snart ska skjutdörrar på plats. Det kan bli en utmaning. Därav dröjsmålet. Har faktiskt knappt varit utanför dörren efter jobbet. I dag blev det dock en barkarby-turné då lillebror behövde transport av några dörrar och jag för första gången i mitt liv drabbats av Ikeamöbel-del-förlust. Nu kan jag inte skylla på det heller. Istället lär jag inleda augusti med fortsättningen av gränsänkling-renoverings-såpan.

1000 km+

Dagens statistiksiffor för hela året hittills.

Hej vad jag har tränat i år. Den här veckan har jag både passerat 100 mil och 50 timmar "träning" under året.

Eftersom juni nästan är över tänkte jag att det är hög tid att skriva nåt. Livet går vidare. Vädret är bra. Elförbrukningen i huset är högre än hälften av förra årets förbrukning och det finns inget direkt nytt att säga om min jobbsituation. Midsommarhelgen var trevlig; Mario fick en heliumtraktor som var både snygg och rolig att ha. Tills Mario tyckte att den skulle få vara ute lite. Fast då med lättad tyngd som precis höll den kvar på golvet inomhus. Men inte utomhus...

Mario med nästan precis dubbelt så gammal "midsommarkompis". På den tiden ballongen var nedtyngd av två metallbrickor.

Kikade som ni kanske anat på årets träningsstatistik. Observera: all form av träning inkluderas här. Alltså även löpning. Äntligen 100 mil. Ett vanligt cykelår brukar jag passera den sträckan nångång i februari men nu är det andra tider. Så pass andra tider att jag inte ens klarar av att pressa 20 km per dag. Hade satt ett mål att klara 600 km denna månad. Imorrn lär jag passera 400 omkring klockan 6:20. Om jag inte försover mig. Men det är klart; 200 km och lite till har jag ju cyklat en gång tidigare på en och samma dag i mitt liv så det blir nog inga problem ;)

Mitt största problem denna månad är att det varit så många lediga dagar. Lediga dagar = ingen träning för min del. Då finns det mycket att göra här hemma istället. Som tex vår nya fräcka "flygande" datorbänk. Handsågad med slö Ikea-såg. Men ändå blev till och med Antoaneta nöjd med slutresultatet!

"Datorbänken". Observera hålen för att släppa fram värme från elementet.

Lunch på stan

Lyxade till det i dag. Lunch ute. Det blev jättegott och jag hann även med att dementera lite missuppfattad info.

Lunch på stan betyder att jag inte åt mikrovärmd matlåda i kontorsgrannrummet. Istället kom gamle vapendragaren (eller var det jag som var det?) från TT på besök och blev min lunchkamrat i SVT-drama-huset. Även om vi åt av samma alternativ på matsedeln blev det mycket godare för min del. Visserligen finns inga gratisluncher - men på kort sikt blev det så. Tack för det, jag är ju luspank just nu. Gratis är som bekant gott :)

Det är inte mycket man hinner sammanfatta över en lunch. Vi hann dock behandla ämnen såsom höj-och-sänkbara bords svaga punkter, vårens husvagnsansamlingar samt min dementi av ett (eller flera) rykten som satts i rullning efter slutklämmen på mitt förra inlägg. Nej det är inga syskon på gång! Högst som fundering på när det är lämpligt för nästa beställningsjobb ;)

Annars då?

Jo, jag tror allt att allergin fick grepp om mig i år också. Känns som 2006. Då bodde jag nära en ek. Så även nu. Jag verkar inte tåla ekpollen. Mycket sånt nu trots regn. Igår mådde jag skumt de sista timmarna på jobbet. Cyklade hem i ösregn samt kurerade mig med en kopp "gurkmeja-te" samt slocknade i soffan klockan 20, för att sedan gå och lägga mig på riktigt redan 21:30. Antagligen bra, för när jag vaknade var halsontet borta. Skönt att kondisen är lite bättre också. Trots att jag med flit "inte tog i nåt" var jag två minuter snabbare än jag brukade vara under min första arbetsvecka.

På Tingsrättsfronten. Det blir inget ytterligare besök i Tingsrätten till hösten. Skönt att motparten insåg nederlaget så vi kunde förlikas på en nivå båda parter kunde acceptera. Visst hade vi sannolikt knappt något förutom tid att förlora på en rättegång. Men även om man kan bli arg över att någon med flit försatt oss i en knepig situation behöver man ju inte hämnas dubbelt åter. Nåväl, jag kanske inte ska ropa hej förrän vi är över ån även i verkligheten?

På jobbfronten. Jag gör snart jobbet med förbundna ögon. Nja. Inte riktigt. Men de mest frekventa händelserna behärskar jag tämligen galant så här långt. Dock finns tusentals smådetaljer och undantag jag förmodligen aldrig kommer att lära mig. Jag kanske kan överleva det också :)

När kommer sommarvärmen?

Tjugo kilometer om dagen

Har ju bytt jobb. Som har en adress. Nu är jag inne på andra veckan och har cyklat varje dag. Utom rättegångsdagen förra tisdagen.

Äntligen har jag fått känna hur kass form jag skaffat mig. Å andra sidan går utvecklingen snabbt när man är värdelös. Har nu förbättrat min tid till jobbet med c:a 4 minuter. En enkel till jobbet tog knappt 28 minuter i morse. Uppstigning 5:30 (med sen sänggång) skänker mig i allt större utsträckning sega ben - men ändå bättre tider. Men intervallträningen då?

Och annars då?

Utsikterna att jag kan fortsätta jobba med mina nya arbetsuppgifter även efter augusti är minimala har det visat sig. Men det är kanske lika bra det. Det har ryktats om annat bortom augustihorisonten...

I tisdags hade vi förberedande rättegång i förhoppning om förlikning. Bud lades denna vecka...

Allergin har inte återkommit. En nysning då och då förekommer men inte i närheten av mina tidigare problem med halsont och allmän utslagning...

Bifogar bonusbild från när vi hälsade på Per, Eva och lille Oskar. Mario visade att han är redo för ett litet syskon och var snäll och behjälplig när Oskar behövde lite levnadstips. Men är vi? :)

MS är bra

Jag är dum, för jag fattar inte den här artiken. Hoppas jag också får MS. Inte.

Fast d e klart. För en neurolog är det kanske bra med sjuka människor?

Valborg vid världens minsta majbrasa

Vi siktade på Tornparken och hamnade i Duvbo. Det första stället hade ingen majbrasa trots information om detta. Väl framme vid alternativ II hittade vi en skrattretande majbrasa.

Det blev en rejäl promenad i det ovanligt kyliga vädret. Temperaturen under tio grader och kyliga vindar bet i kinderna. Vi såg en hel del fina hus längs vägen. Duvbo är nice. Men inte billigt om man inte står ut med att bo i ett ruckel. Nåväl nu var det ju inte hus vi skulle prata om.

Vi följde strömmen av folk för att hitta brasan. Få verkade ha riktig koll på vart den låg men fram kom vi. Massor av folk. Vid "uppfarten" till brasan som låg på högsta punkten i omgivningen fanns en skylt som räddningstjänsten antagligen skrivit. I stort sett gick meddelandet ut på att majbrasan absolut inte fick bli större än vad den redan var med tanke på brandrisken - antar jag.

Uppe på toppen fanns brasan. Yeah right. I stort sett en grill med ovanligt stor yta. Högsta höjd 3 decimeter? Komiskt men vi fick ju i alla fall se en eld. Vi stannade inte länge. Vi hade ju redan sett botten av brasan. En halvtimme efter tändning var höjden av brasa ungefär vad den brukar vara dagen efter... Men men brandsäkerhet framför allt!