Plötsligt vänder det!

Nu när cykelvägarna börjat sopas bör snitthastigheten till jobbet åter vända uppåt. På jobbfronten har det också vänt uppåt. Jag har nämligen fått en tillsvidaretjänst!

Just nu känns det både fel och lite extra tungt att surra fram med dubbdäcksförsedd cykel. I veckan som närmar sig sitt slut har flera vägar sopats längs min resväg och gjort känslan av att vara fel ute än mäktigare. Jag måste byta till sommardäck helt enkelt och hoppas att det inte åter vankas "svartis" förrän till hösten.

Det lägsta verkar alltså - med grafen som stöd ovan - vara över vad gäller snitthastigheten till jobbet. Vårkänslorna och snöfria vägar har börjat sätta lite fart på benen. Det är dock bra att komma ihåg att snön lyste med sin frånvaro ända tills i år 2012. Dubbdäcken monterades dock tidigt i perioden som visas i grafen med viss hastighetspåverkan som följd. Mot högre farter med sommardäck nästa vecka!

En annan front som jag fått styrfart på är på yrkesfronten. Redan under sensommaren tipsades jag av en chef jag hade i samband med en tidigare tjänst jag "bemannat" under 2010 om ett jobb på hennes avdelning som skulle gå att söka. Och hör och häpna efter alla bemanningsjobb jag haft på sistone så var det en tillsvidaretjänst som bjöds ut till högstbjudande. Det var bara att söka. Men det gjorde tydligen ett 40-tal andra personer också.

Sen hände inte mycket förrän i december. Då fick jag hastigt och lustigt ett mejl från rekryteringsföretaget. Nu skulle jag raskt göra en rad tester som sammanlagt tog någon timme av tid jag egentligen inte hade eftersom jag var ensam hemma med Mario och hade själv feber under den delen av veckan. Tydligen gick det inte dåligt trots att månaderna gick. I måndags skrev jag nämligen på!
























Byggnaden jag precis avancerat från plan 0 till plan 5 i :)

Det kommer bli en rolig utmaning och roligt i allmänhet också - för det är ett kul gäng jag kommer att jobba med. Jag har tidigare jobbat med de flesta - fast utifrån - alltså från det perspektiv jag nu kommer att arbeta inifrån. Samtidigt är jag lätt nervös över hur det kommer att gå. Hittills i min karriär, bortsett från i maj förra året till i dag, har jag aldrig haft stillasittande kontorsjobb med mycket människokontakter - då jag varken trott att gillar eller behärskar sådana arbeten. Men jobbet jag började med i maj har hjälpt mig att komma på andra tankar!

Trist blir det dock att lämna "gubbgänget" på nyckel-avdelningen jag jobbar på nu. Men ovissheten om jobbets vara eller inte vara som bemanningsanställd gav mig inget direkt val i slutändan. Det känns roligare att vara behövd på en avdelning än att behöva bevisa poängen med sin existens på arbetsplatsen inför varje gång kontraktsperioden går mot sitt slut. Det har de gjort sex gånger under de senaste 1,5 åren...

Men jag kommer att få ansvaret för de nyckelfrågor som min blivande avdelning då och då ställs inför. Därför kommer jag ha kontakt med min nuvarande avdelning även i framtiden. Under förutsättning att de inte är bittrare över att jag lämnar dem än jag kunnat ana förstås :)

Annars är det bra. Förutom att Mario blivit sjuk och har feber. Han har sovit praktiskt taget hela dagen. Detta har faktiskt aldrig hänt i hans hittills snart 2,5 år långa liv!