Fotfixerad

Det är inte lätt att sluta tänka på fötterna när man går c:a 21 kilometer om dagen. Med joggingskorna blir hälarna lidande och med "finskorna" skavs de främre "trampdynorna".

Efter bara en vecka hade mina läckra inläggssulor fått nog. Nu skaver de mer än någonsin. Men jag får välja. Skavsår på hälarna eller vid tårna? Svårt val.

Snart är det över. Promenerandet har blivit som ett gift. Även om jag har över 100 000 steg fler än närmaste konkurrent på jobbet trappar jag inte ner. Jag har egna bizarra mål. Mer än halva vägen är klar nu dock. Just nu är jag någonstans top 100 totalt i "tävlingen" av drygt 22 500 stycken totalt. Den som leder har gått ungefär 750 000 steg jämfört med mina 400 000. OM det skulle vara annat än promenader betyder det drygt 8 timmar/dag. Så mycket som jag går verkar det absurt. Men skitsamma. Detta var ett intressant test för mig. Skulle jag gå ner i vikt av morgonpromenader? Svaret är NEJ! Inte ett gram. Snarare tvärtom.

På mornarna är det riktigt skönt att ta en promenad. I morse när jag unnade mig 20 minuter mera sovmorgon (det blir sisådär 6h sömn) var jag på ovanligt bra humör och musiken sprallade ut i ben och armar mer än vanligt. Gött. På eftermiddagarna är det dock en ren pina att pallra sig hemåt. Såååååå trist. Men man ser andra saker iofs. En och annan Mac i passerade skyltfönster dårå. Inte helt fel.