En vecka till fots är snart till ända. Många steg har det blivit och nöjet att få se världen från fotgängarens perspektiv har vunnits. Reflektions here we come!
Det är inte så trist att gå som man kan tro. Bland annat ser man andra saker än man gör som cyklist. Fler butiker till exempel. För en månad sedan var jag så klen att jag inte ens cyklade till jobbet. Nu går jag friska morgonpromenader rak i ryggen med snärtiga steg genom den dunkla morgontimmans Östermalm. Härligt. Nu överdriver jag lite. Dag tre fick jag nästan nog.
Den främre accelerationsbefrämjande fotsulan har fått stryk. Den har tvingats tuffa till sig lite. Tjock hud och nog har jag blivit lite längre också med en millimeter eller så? I går torsdag skippade jag promenaden till och från jobbet och tog cykeln istället. Skönt. Men kallt.
Reflektioner. Det är ganska många som cyklar. Och cyklister är galningar. Vissa. Men samtidigt vet jag att de flesta cyklister har mött fler kursinstabila fotgängare än fotgängare mött galna cyklister. Jag har också märkt vad lätt det är att hamna i "fotgängartankar" och sänka blicken mot marken. Det gör ju inte så mycket att man inte tittar framåt hela tiden. Rätt vad det är ligger cykelbanan farligt nära och man riskerar att väckas av snabbt mötande cyklist. Uppfriskande. Jag kan förstå varför vissa fotgängare är rädda för cyklister - men det beror på att de inte provat mina cykelskor...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar