När man går ser man jättemycket. När man cyklar ser man jättemycket - fast inte lika detaljerade ting.
För några år sedan satt jag i en bil utanför en resebyrå. Men häckade inte. Plötsligt ur en skoaffär kom någon mitt psyke trodde sig känna igen. Jag frös till is. Det var inte hon. I somras svischade jag förbi Stureplan med cykeln och såg än en gång någon jag tyckte jag kände igen. Hon var rundare och älskade New York. Eller var det USA? Tiderna förändras. Jag såg säkert fel. Å andra sidan var nog "revolutionsandan" lika tunn som oljefärgen på en läcker målning.
Inte för att jag ser så mycket men ändå är det rätt intressant att notera vad man ser på stan. I Stockholm är risken inte så jättestor att man träffar på någon man känner av en slump. Vissa personer ser jag ibland. Andra ser jag förmodligen aldrig mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar