17 juli 2012

Tusenmeterspass

I dag blev det premiärtur i Pamporovo. Jag siktade på att samla ihop 1000 meter stigning men det blev tuffare än jag trott. Och kanske blev det knappt 900...

Planen för morgonpasset var busenkel: en mil bort från hotellet och sedan vända tillbaka. Det gick såklart jättelätt, för den milen var nästan 99 procent nedförskörning. Det tog mindre än en kvart att köra till vändpunkten. Sen var det dags att åka hemåt. Min form visade upp sig, kanske i kombination av tunnare luft. I bottenläget var jag nere på omkring 1200 höjdmeter.


Fejkar uppförsflåset på avstickarstigen.



Fin bit av stigen under tilltagande värme. Brant backe: över 30 % stigning bakom mig.

Sedan tänkte jag ta mig upp till toppen av berget som har en höjd av c:a 1930 m. På vägen hittade jag en del avstickare och jag testade en av dem. Den skogsbilvägen inleddes med en lutning på drygt 30 procent i några hundra meter. En pärs med högpuls som betalningsmedel.


Högpuls och lågfart - "genvägen", formen, vätskebrist och höghöjd - troligen bidragande faktorer allihopa.

Stigen tog dock slut med brännande växter. Envist fortsatte jag dock - någonstans måste det väl finnas en fortsättning? Det slutade med att jag fick ta mig ner till bilvägen igen. Det betydde nedförskörning omkring 60 höjdmeter med en lutning på drygt 50 procent bland kvistar och rullande kottar. Väl nere på under 1400 meter igen kunde klättringen återupptas.

I skuggan gick det lite lättare. Kom till "centrumet" där rinnande vatten finns. Släckte tillfälligt törsten inför de kvarvarande 400 klättringsmeterna. Som tur var med tanke på mina trötta ben var större delen av backen upp till toppen asfalterad. Gick inte så snabbt - men relativt lätt i alla fall.

Väl uppe på toppen hade resten av ressällskapet tagit liften upp och jag fick följa med dem upp i tornet - en miniatyr av östtyska tevetornet tycker jag.


Det är knappt 100 meter högt. I alla fall tyckte höjdmätaren att vi var på 2010 meters höjd där den tyckte att marken hade 1932 meters höjd.











Schysst utsikt var det i allafall. Man kunde se ända till Grekland och en hel del av de stigar jag vill testa i morgon. En av backarna (5 km lång) testade jag redan på väg hem i dag.



Inga kommentarer: