Bäbisfest & husjakt

Mario försöker hindra Oskar från att leka med sin nya leksak

I helgen har det varit lagom lugnt och ganska kallt. Kalas och jakt på tillflyktsort från nuvarande boendet har stått på agendan.

Min f.d cyklistkollega Pers son Oskar har fyllt 1. Därför blev det kalas - ett livat med alla barn som var på upptäcksfärd i leksakslandet. Mario hade det tufft. Han som är i "den-är-min-åldern" ägde plötsligt alla Oskars leksaker. Hur det gick till vet jag inte men det visade sig vara mycket svårt att kontrollera alla leksaker från att tas av de lite yngre barnen. Som tur var inte brydde de sig speciellt mycket om vems leksak som var vems, annars hade det nog blivit krig. Det är lite speciellt med barnkalas. Till barnen hör ju också ett gäng föräldrar. Alla med visst fokusövertag på sin egen telning. Då och då fälls kommentarer om hur det är att vara förälder och om hur de små liven beter sig i vardagen och förändrat föräldrarnas liv :) Inget fel med det men lite speciellt är det allt, tycker jag.

På bilden studerar de framtida konkurrenterna Oskar och Mario Pers träningsredskap. Igen av dem når ännu pedalerna - men Mario har ett massivt övertag då han med "superman"-körstilen når ända fram till styret sittande på sadeln! Snart ser jag träningsläger på nån exotisk plats med lågt breddgradstal vankas för min inre syn. Jag kan köra följebil :)

Gott var det också! Eva hade storbakat till alla inbjudna ja-tackande småfamiljer. Men den här typen av gäster är varken särskilt bra på att passa tider eller på att pricka in frisk-dagar till festligheter. Därför hade fler än väntat i sista stund tvingats tackat nej med blodsockershock för oss som lyckades hela vägen till festmålet som följd :) Per lär få många ursäkter att höja sockerkurvan ett tag framöver - trots att vi fick med oss en smaskig godsaks- "doggy-bag" :P

I dag har vi tagit ett längre kliv än på länge ur hemnet och begav oss till Orminge samt Eknäs i Nacka. Det sket sig i den första kampen om bostad i Tollare nämligen. Fast pris betyder först till kvarn och vi missade med någon hundradels sekund visade det sig... Men om vi ändå ska försöka ta oss dit nån gång i framtiden är det bra att etablera sig i närheten tills möjligheten finns, resonerar vi. What´s the hurry? Nya grannar på intåg. I en miniförening är det en riskabel tid. Vi befarar att vi ska få göra ännu mera i föreningen nu, vilket vi inte har ett dugg lust att göra. Vi orkar inte vara "herr- och tant-sur" för att skapa ordning och reda när gränser tänjs i smyg och brist på engagemang till följd av "mycket arbete". Att vara småbarnsförälder däremot är antagligen hur enkelt som helst. Men vi får se. Snart kommer våren och sommaren. Och då är det inte fel att bo här alls :)