13 jan. 2011

Tant-snusk bland annat


Jag insåg precis att jag inte skrivit något här sedan på julafton. Hur är det möjligt? Här kommer en blixtrapport som kompensation.

Inga nyheter är goda nyheter, heter det ju. Men stämmer det verkligen? Jag har snarast varit snurrig i huvud - och som följd - inga inlägg här. Fast det är klart. De riktigt goda inläggen här - har kommit när jag varit rejält snurrig i bollen. Om jag får lita på vissa av mina läsares kommentarer. Nämen det är väl så att jag lever ett gediget vardags-liv just nu. Och då finns inget utrymme för tanke-äventyr som går överstyr.

Rapport från arbetstid: jag vill inte skryta men jag har fått en komplimang den här veckan. Ja, det är ju för tokigt. Men, bortsett från partiska personers komplimanger (;)) får jag alltid sådana av äldre damer. Häromda´n åkte jag hiss med en dam med rollator. -Stilig man, sa hon till mig efter att hon konstaterat att jag förmodligen var ungefär 2 meter lång. En och 98 kanske. Jag tvingades dementera uppgiften men det var kul ändå. Ja, dom är ju så spontana. Pensionärer och barn, samma skrot och korn? :)

Styrelsefronten: jag sitter ju i två styrelser. I bostadsrättsföreningen och i cykelklubben.

På bostadsfronten inväntar vi installation av bergvärme nu. Efter den senaste elräkningen (15000 kr) hoppas vi att de efter installationen följande räkningarna ska bli lägre. Helst halverade. Vi få la se.

På cykelklubbfronten har jag stångat mig blodig. Alltid blir det så. Blir det så nästa år? Givetvis handlar det om bokföringen. Även om jag var klar med allt mekaniskt i november (brutet räkenskapsår) ägnade jag inte en minut åt själva årsbokslutet förrän det var några minuter för sent. Men, räkenskaperna blev, kan jag exklusivit - i förväg - avslöja blev godkända av revisorerna. Tur.

Träningsfronten: Jag har inte cyklat en meter utomhus sedan i november. Och en gång inomhus sedan dess. Här om dagen gav jag mig dock ut på en löptur. Jag fick givetvis träningsvärk på posten dagen efter - men nu är jag sugen på att ge mig ut igen. Det lär inte bli svårt att slå varvtiden!

På hemmafronten: Mario kräver tre övervakare för att inte begå för allvarliga hyss. Knappt det räcker. Kanske är han arg för att jag - och Antoaneta - inte haft så mycket tid för honom den senaste tiden. Jag har heltidsjobbet plus sysslor på sidan om och Antoaneta går på anställningsintervjuer dagligen (!) samt studerar för att briljera på den sista tentan för att äntligen få sin examen, efter år av arbete i yrkesområdet.

Men snart blir det ändring. Mario ska börja på dagis på måndag! Det är en smula vemodigt och läskigt att vi snart ska lämna honom till främmande människor som vi varken känner eller kan ha koll på. Jag hoppas det blir bra för Mario ändå - och att han inte drar öronen och håret av sina blivande kamrater och "fröknar".

Och nästa fredag börjar Marios 3:e simskolekurs!

Tack o hej!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Phu, allt verkar OK!
Det kan ju vara påfrestande att vara småbarnsförälder och extra besvärligt om svärmor är inblandad ; - )
Snyggt badfoto, glasvägg?

Steffoboy sa...

Haha, javisst, läget är under kontroll :)

Ibland är det tufft att vara småbarnsförälder. Verkligen. Fast för att undvika svärmorskonflikt har jag låtit henne göra en hel del grejer på sitt sätt ;)

Glasvägg? Näe vanlig bassäng och Mario som släpps ned framför kamerakvinnan som tydligen lyckades locka fram ett leende i vattnet. Så till den grad att han verkar ska användas som omslagskille på framtida kursmaterial. Tydligen :)