Detta har hänt

Long time no blogging. Här kommer en summering av vad som hänt sedan jag spydde ned mig.

Sit-ups

Dagen före jag sänkte mig totalt i magsjukans skalv hade jag gjort 9999 situps av 10000. Jag tyckte det skulle vara kul att göra nåt på dagen för deadline också. Den som spar han har. Ellerhur. Det hade kunnat bli ett fiasko. Sista dagen, den 30 maj gjorde jag ju en annan typ av situps - på badrumsgolvet mot avloppet så det var tur att jag inte hade sparat fler än en magsammandragning till denna dag. Hur som helst minst 10000 situps blev det under april och maj.

Peter Eklunds inflyttningsfest

Peter går från klarhet till klarhet i vuxenpoänginsamlingen. Som nybliven lägenhetsinnehavare med fast jobb sedan en tid tillbaka har han tagit ett par rejäla kliv i vuxentrappan. Eller som någon av hans kollegor som också var bjudna till inflyttningsfest sa: - Nu börjar det nästan bli lite läskigt vad vuxen vår lilla Peter har blivit.

Festen i sig var ett jättetrevligt arrangemang! Mario var en utmärkt ice-breaker och skicklig i att underlätta kontakten med främmande människor - och även med gamla kändisar från förr. Lägenheten visade sig ha perfekt yta i förhållande till gästernas antal för att undvika större grupperingar och eftersom alla verkade vara på gott humör var det lite trist att Mario började bli lite kinkig och trött framåt kvällen. Vi som trodde vi skulle vara där max till klockan 21 kom inte iväg förrän omkring klockan 23 utan att ha blivit ett dugg mätta av festintryck. Vi höll dock nästan på att missa andra omgången smarrig pastasallad som tillverkades enkom för att den första "baljan" gick åt på omkring 5 minuter. Nu väntar vi på nästa tillfälle att fira något - i Sätra :)

Födelsedag

Jag har gått och blivit ett år äldre, visare, smartare och givetvis också snyggare. I vanlig ordning gör jag inte mycket väsen av mina födeledagar men den här gången ledde en rad omständigheter till att jag blev ovanligt väl ihågkommen. Facebook är ju ett färskt sätt att få gratulationer. Att någon fyller i fullmaktsformulär kan vara ett annat. På jobbet var det nämligen precis vad som hände - med följd att mitt födelsedatum kom i dagen med oväntad lunchbjudning av kollegan Peter som följd. Eftersom det var min födelsedag tog jag tillfället i akt att bli bjuden på ngt så ovanligt som kinamat dagen till ära. Nä, det blir faktiskt inte mycket av den varan nuförtiden när jag inte är ute på vägarna och tävlar längre, så det blev smarrigt värre :)

När jag försenad kom hem till Antoaneta och Mario bjöds jag på jordgubbstårta och ännu en present som inte riktigt finns att ta på ännu. Det beror på att jag har så svårt att välja modell :)

Stockholm marathon

Jag har nästan aldrig kollat på Stockholm marathon under de år jag bott i Stockholm. Som barn minns jag mest Stockholm marathon som en händelse som innebar att min pappa nästan aldrig var hemma när jag fyllde år eftersom han deltog i rejset. I år var det dock dags igen av flera skäl. Främst för att några av mina bekanta skulle vara med och springa och hade rätt fräcka målsättningar gjorda. Hur skulle de klara pressen?

En av dem var Hjalmar som - vad jag förstått - först siktat på en tid omkring 3 timmar - men som på morgonen när jag pratade med honom verkade ha sänkt ribban ned mot 3,5 timmar istället. En annan var Mikael Mattsson som jag dels utsatts för intressanta mentala träningssessioner av och som jag också tävlat i samma lag som i samband med en multisporttävling för 8 år sedan. Nuförtiden ses vi mest av en slump. Oftast i närheten av Idrottshögskolan eller Bosön, forskare som han är. Hans mål var snäppet häftigare än Hjalmars ursprungliga nedåt 2:50 vill jag minnas, vilket - nästan, går att se på hans blogg (2:55) som är både intressant och lättläst.

Min gamla vapendragare Aleksander skulle kolla på hur hans syrra klarade av loppet. Gemensamt mål för oss båda var att vi skulle cykla till tävlingsbanan och runt och för kika på loppet och Hjalmar. Något som vi inte hade gemensamt var att Aleks tillbringat de föregående 40 timmarna på en "technokryssning" och eftersom jag vet hur man känner sig efter en 24-timmars var det närmast ett under att han pallade ut på cykeln (som iofs var lite trög i dag ;))

Vi var mycket besvikna på Hjalmar. Eller var det oss själva som inte lyckades se honom? På Djurgården stod vi i minst en halvtimme under den tidsperiod han borde ha passerat utan att upptäcka honom. Man kan dock lätt bli åksjuk av att kolla på gungande löpare i en evighet. Dock lät jag min mobilkamera filma i omkring 10 minuter för att han skulle fastna på film. Men gjorde han det? Lägger nog ut tio minuter youtubefilm här snart...

När jag, som var lättklädd, började frysa av allt stillastående gav jag mig hemåt efter klockan 17 och 3 timmars letande. Döm om min förvåning när jag såg Hjalmar i ögonvrån på Sturegatan några hundra meter före mål - utan att vara på lämpligt avstånd att heja på honom! Han var SÅ lätt att se - ändå lyckades vi inte. Skumt. Tyvärr var jag så frusen och började bli hungrig att jag inte pallade med att tränga mig fram emot Stadion för att välkomna honom efter väl genomfört lopp.

Hur som helst så misslyckades båda mina "objekt" med sina mål. Ja och nej kan man väl säga. Det blev inga 2:50 eller 3 timmar blankt i allafall. Hjalmar lyckades komma i mål väl under 3,5 timmar och Micke klockades för 2:58, vars orsaker och öden också går att läsa på hans blogginlägg och rejset.

Misslyckat stegmål på stegtävlingen

När jag valde att bli spysjuk sket sig stegtävlingsmålet jag hade. I slutändan skulle jag tvingas gå 50000 steg per dag för att nå mitt enkla mål. Så då blev det knappt något istället. Men jag är inte bitter. Det är skönt att det är över :)

Efterbliven på cykelfronten

Vad gäller cyklandet är jag fortfarande efterbliven. Märkligt det där med målsättningar och jag själv. Av någon anledning tenderar jag att ligga på gränsen - under - men inte över. Nu har jag dock spättat upp kraven för juni månad som jag ska försöka mäkta med 100 mil under. Efter det är jag definitivt före mitt 700 mil-mål. Om jag klarar mitt delmål vill säga....