Tour de Strands. Fyndigt namn va? Hur som helst är det en strävan att göra nåt gott av eländet att Stockholm är dränkt av vatten.
Att köra raka vägen från A till B är ingen lätt match i alla lägen i Stockholm. Broarna över vattentäckt mark går inte alltid den rakaste och kortaste vägen dit jag vill. Men varför inte göra nåt bra av eländet? Om man, som jag, gärna lever farligt och skiter i att ta med extraslang i bakfickan i punkteringsförebyggande syfte kan det också vara en poäng att inte komma för långt hemifrån under cykelpassen. Om jag skulle tvingas gå till fots hem alltså. Genom att köra en runda som sammanbinder så många stränder som möjligt går det att få till en skaplig sträcka utan att vara farligt långt hemifrån.
Nu har jag kört en sväng tre gånger med lite modifieringar i strävan att korta sträckorna som saknar strand-väg så mycket som möjligt. Att det finns fejkade cykelförbudsskyltar lite här och var är det inget jag bryr mig om.
Passet jag snidat ihop tar knappa 2,5 timmar och jag är aldrig längre än dryga milen hemifrån. Stockholm är bra fint - om man inte vill köra kortaste vägen mellan två punkter utan kan tänka sig att ta den rätta vägen. Omvägen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar