Gårdagens test och helgens dopp

Jag har slarvat med uppdateringen här. Trötthet och upptagenhet i kombination med kyla inomhus har gjort sitt. Info om isvaksbad och konditionstest kommer nu!

Isrejsing!

I helgen blev det som vissa redan läst på Mickes blogg isrejsing igen. Nu på is som nästan aldrig var dold av tjock snö. So long so good. Det var lite "bambivarning" i början. Dubbdäcken gör ett gott jobb när däckytan är stor men över små ojämnheter eller spårigheter når bara ett fåtal av dubbarna säker mark med vingel och fallriskkänsla som följd. Om Hjalmar var rädd under förra veckans isrejsing så hade han varit livrädd eller stått vid strandkanten och vägrat nu. Över nästan helt genomskinlig is knakade det icke förtroendegivande när däcken rullade fram. Måtte hastigheten vara tillräckligt hög för att inte falla igenom isen eller istjockleken så stor att risken inte ens finns. Grejen är den att isen består av flera lager. Det är det läskiga. Risken att ramla vattnet i är försumbar. Trodde vi stenhårt på.

När vi kommit ungefär lika långt som förra veckan fast på halva tiden ville jag fortsätta. Det ville inte Micke. Han hade sett en skylt som det stod nåt i stil med "svag is" på. Den såg jag aldrig men när Micke skulle ta klivet upp på en brygga gick han ned istället. Genom isen. Jag visste inte vad jag skulle göra. Skulle jag göra det vettiga: att ta en bild, eller hjälpa honom upp? Jag hjälpte honom bort med cykeln och fick en bild mindre på den overkliga incidenten.

- Isvaksbad är ingen utmaning, tyckte Micke en stund efteråt.


Utmaningen började istället på bryggan när vatten som inte redan kylt av benen letade sig ned i skorna. Det blev således ett oväntat besök på Pedalogerna för omsvidning till torra kläder och för små men torra skor.


Resten av resan var en pina för mig. Jag fick aldrig till rytmen på de smala promenadstigarna. Jag pendlade nästan konstant mellan att knappt ha styrfart och vingla mellan två av de o-cykelbara sidorna av stigen och mellan att få upp så hög fart att jag studsade av stigen. Micke försvann i horisonten varje gång. Inte för att horisonten låg långt bort men frustrerande var det. Och skoöverdragen envisades med glida av skorna framtill. Efter knappt tre timmar började jag bli trött. Gårdagens avsaknad av godis visade sitt fula ansikte.

Siffror: Tid: 4:02:04 h, Sträcka: 71,46 km, Snittpuls: 137 s/m.

Test!

Alla miljoner som läst min blogg de senaste dagarna har säkert legat sömnlösa sedan igår. Hur fungerar egentligen "broccolieffekten" och blev det några nya supervärden? Svaret är... Oh, yes!

Om broccolieffekten fungerar vet jag inte. Men jag lyckades stabilt med att köra nästan en minut längre än gången före och hade kunnat bjuda på mer. Det behövde jag inte. Och i det läget när pulsen är hög och mjölksyran likaså behövs inga avancerade övertalningar för att få mig att sluta trampa. Utan att gå in på decimaler är mitt syreupptag en deciliter högre nu än förra veckan. Jag är fortfarande 27 år gammal (220-maxpuls) men som sagt kändes det som att jag hade klarat mera. På onsdag och fredag får jag nya chanser. På fredag lät testledningen avslöja att det inte finns några begränsningar från deras sida hur länge jag får chansen att köra. Coolt och läskigt på samma gång. Jag menar: kommer jag att spränga sista luftsäcken?