Fetton och jag

Foto: lånat av cyklisten och fotografen Peter "Kaijan" K. Modell: ett mentalt fetto.

Satt och såg på TV lite efter en sväng till högdalstopparna med cykeln. Hur kan de vara så dumma som blir så tjocka? Snart kom jag på att jag inte är ett dugg bättre, fast på ett lite annat sätt.

Jag är väl inte direkt nåt fetto om jag jämför mig med medelsvensson. Möjligen ser det lite annorlunda ut om jag jämför mig med elitidrottare. Men det är inte dit jag vill komma. Det handlar om beteenden. De kraftigt överviktiga människorna på TV:n hetsåt trots att varje tugga var ett stort steg mot en säker död. Att vara fängslad i sin säng på grund av sin vikt - vilken grej. Ännu märkligare när de fortsätter att äta som inlagda på specialkliniker med bevakningskameror. Vem matar dem?

Min likhet med dessa individer tog sitt uttryck i kväll. Och igår. Då och då utsätter jag mig för tävlingsliknande situationer utan att alls ha tränat för det. Varje gång blir jag arg på mig själv att jag inte tränat - men sedan samma visa igen. Inte för att jag har några allvarliga planer på elitmässig comeback men bara jag rör på mig någon timme om dagen skulle göra stor skillnad!

Ikväll var det MTB Stockholm i Högdalen. Min favoritbana - när det begav sig och min form var lättväckt och nära till hands. Ikväll blev det ytterligare ett bevis för att det är bra att röra på sig om man ska utsätta sig för en tävlings påfrestning. Banan är bästa möjliga om man vill knäcka sig. Även om Högdalen har fler stigningar än så att bjuda på räckte det nog för de flesta, utom för Micke S.
När jag väl bestämt mig för att starta tänkte jag att jag skulle ta mig runt bara. Skönt avslappnad attityd till tävlingen. Ovanligt för att vara mig. När starten gick hängde jag med sisådär skapligt och lade mig efter Per som hade fixat med en liten lucka fram till nästa klunga. Äsch vem bryr sig, tänkte jag och dessutom är det långt kvar. Ändå kunde jag inte låta bli att kasta mig förbi honom vid bästa tillfälle. Utan att för den delen slita ut mig - kändes det som.

Högpuls blev det i allafall nästan i varje backe. Gjorde inga djärva moves bortsett från hetsomkörningen av Per. Det är så kul att ligga före honom nämligen :) Efter ett väldigt kort tag kände jag tendens till "låsben", japp krampen hade kommit för att stanna! Helt sjukt. Var det månne fiskartorpetracet som satt i? Ja, varför inte? Inför det passet hade jag ju slappat i minst tio dagar. Och slappande betyder dränerade energidepåer. Slappande betyder vätskefattiga muskler. Det var antagligen jag. Nu började en jättedålig trend. Och jag var inte ens bitter. Varvtiderna försämrades med nästan en minut per varv. Bra jobbat :)

Kör om gott folk, I dont care! Jag satte upp ett mål på andra varvet av fem att åtminstone skaffa en totalstigning på över 500 höjdmeter. Ajdå, det blev 4 varv visade det sig. Men jag bröt ändå. Och cyklade hem utan att säga många ord. Det hade börjat regna och min kära telefon låg nästan oskyddad i bakfickan. Det hade också blivit lite kallare. Och resan med tomma otränade ben tog närmare en timme. Bra träning blev det i allafall. Ska försöka skaffa fler pass. Bra som dåliga. Alla är bättre än inga!

Hur gick racet då? Micke S vann skapligt överlägset! Vilket flow han har karln! Det är han värd efter alla år av slit följda av mindre lön för mödan. Nu är det andra bullar och jag har en känsla av att han kommer fortsätta ett tag till så av bara farten. Så länge uppbyggd styrka går inte ur så lätt!