My Busy Life

Jag har ju så mycket att göra nu för tiden. Så jag hinner inte skriva här... Typ.

På morgonen var det informationsmöte på "kulturarbetarnas arbetsförmedling" i Münchenbryggeriet. Inte mycket nytt men ändå lite kul. Tråkigt däremot att jag inte lyckades laga min cykel mellan klockan 7 och 9 så att jag kunde cykla dit istället för att ta tåget. Tåg är dyrt.

Plötsligt var jag hemma och pillade på cykeln igen. Jag tvingades modifiera en säkerhetsnål för att fiska fram växelvajerns "vajerstopp" som fastnat inne i växelreglaget. Det i sig gick bra - men inte att få loss vajerstoppet. Först efter att jag lyckades få bort ännu en plastkåpa gick det. Passade på att byta ut några slitna vajerhöljen också. Hej vad det gick efter det.

Det gick vägen till indiska bufféhaket vid Hantverkargatan. Nu skulle det ätas buffé med min f.d kollega Peter. Oj vad många lunchbufféer vi ätit just här. Men nu, när klockan hunnit bli 13, den 25:e februari, visade det sig det inte längre fanns någon buffé på menyn. Skapligt besvikna blev vi - så till den grad att det är osäkert om det kommer att bli något ytterligare besök där. Detta är åtminstone den andra "stammis-restauranten" på kort tid som gör om ett vinnande koncept och åtminstone eliminerar mig som regelbunden gäst. Kanske är poängen? Jag ser mönstret :)

Peter är föräldraledig och hade givetvis med sig den lille sonen. Varje gång jag sett honom är han glad och snäll. Men det är tydligen bara en av många sidor. Dagligen får Peter vakta sonen som alltid i alla sammanhang hittar på saker som han minst av alla alternativa sysslor borde sysselsätta sig med. Såna är dom, småpojkarna, fantasifulla och handlingskraftiga :) Men i det stora hela verkar det ändå vara ett liv värt att leva! Gött!

Lunchen var också bra. Gratis är gott ;) Men som sagt: hade buffén funnits kvar hade det varit mycket roligare. Själva lunchens innehåll var dock inte poängen. Utan att briefa vad som hänt, händer och kommer hända. Dock var jag ovanligt fåordig. Jag är väl inte bitter längre :)

Efter lunchen ringde jag upp ett med flit missat samtal under lunchen. Det visade sig att Carolina var på solnabesök. Och jag hade ju vägarna förbi. Tio minuter senare hade jag lämnat Kungsholmen och var i Solna. En promenad hem blev det. Där min mun gick på ungefär som när en gräsand kvackar. Jag spydde lite galla över alla ologiska formulär som finns i samband med facket och a-kassan. Och att man trots dessa moderna tider måste skriva ut papper och skicka dem med post - trots att det duger med bank-id som legitimation i andra sammanhang i samma fackförbund! Fackförbundet har förvuxit sig. Tappat skärpan och gått vilse i sin egen organisation. Eller så ska det helt enkelt vara så krångligt att få saker gjorda korrekt - att det är lättare att hitta jobb i recessionenstider. Min inkomst i år: noll kronor. Fackförbundets uppfattning om min inkomst: 15000 per månad (A-kassan jag inte fått). Yeah right. Antal svar på e-post till facket: noll.

På kvällen var det dags för styrelsemöte. En rejält viktig fråga på dagordningen. Jag vet inte om jag ska säga att jag är glad eller ledsen över beslutet som togs. För egen del fanns det nämligen ungefär lika många orsaker att säga ja, som att säga nej. Varpå jag inte sa något = höll med vad de övriga kom fram till. Beslutet innebär också betydligt mycket mindre jobb för mig som kassör. Och jag får smisk hemma för att jag åtar mig ännu fler saker som inte ger mig några pengar. Det är ju också korrekt i sak men inte i ett större perspektiv enligt min mening. Ja, det finns alltid en baksida :)

Dagens webb-tips för er som inte sett min ansiktslyftning av www.steffoboy.cjb.net -kolla :)