Knäckt

Ju mer otränad jag är desto kaxigare blir jag visst. I dag skulle jag "bara" köra 10 gånger uppför en brant backe i Hagaparken. Katastrof.

Trots ringa träning under december gick det ju skapligt bra att köra intervaller i förra veckan. Det var väl därför jag nu kände mig mogen att ta i tu med Hagaparken. Dessutom körde jag "fincykel" eftersom jag kan växla med framväxeln på den. Hur svårt ska det vara?

Det var grymt. Tog mig knappt upp! Var faktiskt "tvungen" att stanna för att ta igen mig lite 80 procent upp i backen. Det var tur, för jag märkte att jag inte aktiverat pulsmätning efter min systemåterställning här om dagen. Andra "varvet" växlande jag ner till lillklingan fram. Hur svårt skulle det bli? Pulsen tickade upp i 190 direkt. Försökte vila i backen. Det visade sig knepigt att vila samtidigt som framhjulet ständigt ville lätta från marken. Lyckades sänka pulsen till 189. Bra jobbat.

Efter det var jag totalt knäckt. Körde uppför några andra backar som finns i området. Den brantaste lutade 36 %. Den brantaste nedförsbacken jag vågade mig på i dag var 38 %. Vilket lutningstjat va? Gömd bland ett enormt antal mätvärden som min cykel-GPS kan plocka fram finns även lutning. Den funktionen har jag aldrig känt något behov av att använda. Förrän i dag.

Sen åkte jag hem via macken där jag nyårstvättade cykeln. Jag var så knäckt att det gick väldigt långsamt att cykla hem trots att det kändes som att jag tog i. I morgon blir det nyårscykling med Per o Elvis och kanske någon till om allt går enligt planen. Det blir en glassartur på ett par timmar med utgångspunkt från Liljeholmsbron lagom sent. Häng med!