Isrejsing

Klockan 07:54 försökte Micke väcka mig med ett cykelförslag. Jag var inte sen att hänga på vaken som jag var. Under cykelpasset passerade vi flera områden där isen ännu inte besegrats.

Otroligt. Det tog en kvart för mig att byta om samt cykla till mötesplatsen. Segern var min och segerns sötma smakar för evigt gott i munnen. Eller i sinnet. Ut mot Mickes gamla tempobana - som jag kört förut - men inte förmår mig att minnas helt. Nu hör det till saken att jag har svårt att minnas vägar om jag tittar på någons bakhjul hela tiden. Men efter detta kommer jag aldrig att vara osäker igen. Min GPS kan numera visa vägen.

Men vilken väg sen? I början av det officiella spåret pågår ett mäktigt byggnadsarbete. Ser ut som om en gigantisk grävling gått bärsärka gång. Och det är omöjligt att ta sig förbi utan att nån arbetare ska lägga sig i. Vi fick vända och hitta en alternativ väg till fortsättningen av banan. Längs vägen fick vi passera massa is. Usch. Och jag som har rejält svårt att få loss ena foten från pedalen. Det fanns is på många ställen längs vägen. Att den inte ger sig. Det har ju varit plusgrader i flera dagar nu!

Kul att få röra lite på benen efter gårdagens tuffa backpass. Kanske kan det hjälpa mig att bli återhämtad. Nu kanske jag kan börja köra tempobanan också. Men den kommer nog aldrig att bli som Micke en gång i tiden bestämde att den skulle vara. Nu finns dock en ny start- och målpunkt. Och jag har goda chanser att ta hem rekordet. För det är ju omöjligt att jämföra med den gamla banan nu när den här är kortare :)