Efterbliven

Det är inte kul att vara efterbliven. Bara om man är omedveten om det. I kväll blev jag åter varse. Inte nog med att mina föräldrar skaffat Skype, de har också skaffat ny dator kom jag fram till under det första samtalet över internet.

Ikväll var det dags för det andra Skype-samtalet. När jag skröt vitt och brett om min fantastiska upplevelse på Kungliga biblioteket då jag lyckades skicka e-post till min c-uppsats-handledare med hjälp av min bärbara dator via bluetooth och min mobiltelefon kom ännu en grej fram: inte nog med att de har ny dator, Skype, GPS och tjänstebil - nu har farsan skaffat en Sony Ericsson K800 också. Typiskt. Min heta rapport från biblioteket var inte så het längre. Å andra sidan måste jag säga att min numera över tre år gamla mobiltelefon fortfarande står sig väl i konkurrensen. Med några undantag.

Min gamla telefon har Wap2.0, e-postfunktion, 65k-färg-skärm och bluetooth för att nämna några finesser. Det är faktiskt relativt få telefoner som bräcker det än i dag. Där det hänt mest saker sedan min gamla telefon var ny och pris-kontra-funktion-bäst är minneskort-kompatibilitet, mediaspelare och kameror där bilden kan säga mer än tusen ord istället för att kräva tusen ord för att förklara vad bilden visar. Min mobilkamera kan ståta med 0.1 megapixlar. Det är det inte så många som hurrar över :)

Nu står mitt hopp till den kommande Nokia N95:an. Äntligen en telefon som har allt :) Då slipper jag känna mig efterbliven igen. Undrar bara hur mycket det kommer kosta att ligga på topp...