Justja! I söndags blev det dags för tävling nummer två för mig i år, efter keps cup i april. Det var inte alls meningen och det gick så som det bör om något inte är meningen.
Jag och Per skulle samla ihop lite timmar (Per) och mil (jag) så vi begav oss till Slussen för CK Valhalls söndagsträning. Trodde vi. För efter att vi cyklat en bit började jag prata med en av cyklisterna som välkomnade mig till klubben. Jag tvingades förklara mig, att jag egentligen var hemlig spion, varpå han frågade: men om du inte är med i klubben, varför ska du du köra KM?
Så jag fick förklara läget för killen som inte var sen att fatta. Mina ben och mitt psyke ville dock inte fatta. Fatta vad jag gjorde på platsen det vill säga. Tidigare har jag varit med på landsvägstävlingar och förstört för klubbkamrater genom att dra iväg först i ensamt majestät.
Nu är inte min form alls så god längre men jag ville i allafall inte vara i vägen för de som hade något att kämpa för i deras jubileumscup. Att inte vara ivägen betydde att köra längst bak. Jag veeet att det lätt innebär katastrof i landsvägssammanhang men envisades. I många lägen hade jag känslan att jag lätt kunde gå fram i spets och dra hela fältet men rätt var det var så hade jag hjärtat påväg ut ur bröstkorgen av hårdkörningen som följde - efter nedförsbackarna!
Det blev alltså jo-jo-race där jag kom ikapp i uppförsbackarna och tappade utför och på platten. Alltså där luftmotståndet är som störst fick jag jaga mest för att komma ikapp. Det sket sig totalt och jag klev av, halvbitter över att jag inte längre kan köra otaktiskt och ändå hinna med enkelt... Well... det börjar närma sig tio år sedan jag kunde det senast :) Jag känner ärligt att jag vill ha revansch! No more fisåkning på träning!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar