"Styrketröck"

Ett pass med en timmes hårdkörning på tyngsta växeln nu igen. Jag, Micke S, Per och Justus lyckades nästan hinna med hela passet innan regnet började falla.

Nu var jag bättre rustad för uppdraget. Ny slang i bakhjulet som inte läckte och en växel extra att köra tungt med. Men när jag bytte slang fick jag göra det två gånger. Den första slangen var nämligen paj. Eller så gick den sönder när jag monterade däcket som knappt går på fälgen. Illa. Kom sist - och försenad till mötesplatsen.

På plats fanns ett enormt gäng cyklister med vintercyklingsmått som jag upplevt i år. Till och med Per som vägrar ställa klockan veckans alla dagar var på plats. Nu med "fläktjacka" och stänkar-skärm men utan mössa. Justus var det år och dagar sedan jag såg senast, så det blev ett kul återseende. Eftersom vi vet hur det är att vara småbarnsföräldrar blev det ett par meningar om det också. Det gjorde att tempot sänktes en del vilket inte Micke gillade såklart. I dag gick resan ut mot - nästan - toppen av Färingsö betydligt lättare än förra veckan, så när det var dags för "timmen" var jag inte i närheten av trött.

När vi satte av hemåt körde vi samma väg som vi åkte dit på. Därför blev det ett ovanligt spår på GPS-fronten. I med högsta växeln och pressa! Jag tog täten ungefär som förra veckan men den här gången hängde alla med i tempot. Jag var inte bitter, men när Justus gick upp och drog i den första uppförsbacken blev jag orolig i några sekunder. Skulle jag bli utklassad i dag? Justus har en tendens att vara "gubben i lådan" och dyka upp i ovanligt fin form trots att ingen sett honom träna :)

Men oron visade sig onödig. Eftersom det var motvind fläckvis gick det tyngre att ligga först än förra gången. Därför kunde efterföljande cyklister vila lite mer. Det resulterar i att när exempelvis en backe dyker upp har tätcyklisten arbetat upp en ganska hög puls redan i början av backen medan bakomliggande har det rätta trycket att forcera backen kvar. Med andra ord en ganska stor marginal att höja pulsen under utan att direkt komma upp i den nyss främste cyklistens belastningsnivå. Under den här typen av pass är det en fördel att ha med sig fart inför backarna eftersom den då blir mindre jobbig och kortare med extremt låg kadens. Det var inte ovanligt att det blev någon slags omvänd växeldragning där istället för att cyklist nummer två tar över efter ettan så kör den som ligger sist upp i täten istället.

Jag hade inga problem att ta i. Kanske var det de plågsamma passen på labb-testcykeln som byggt upp mitt psyke? Tidigt bestämde jag mig för att inte gå under 160 i puls under "timmen". Det betydde att jag ofta gjorde som jag nämnde nyss: gick upp i täten från sista rulle. När vi hade ungefär en kvart kvar av timmen var Justus borta. Enligt uppgift var det detta det enda cykelpasset han kört i år bortsett från pendlingscykling mellan hemmet och läkarstudierna, så då är det ju inte så konstigt. För att skarva lite körde vi FRA-svängen och vips var Justus före oss vid Nockebybron. Nu hade det börjat regna men det gör ju inte så mycket när man har en kvart hem :)

Siffror:
Tid: 2h35min, distans: 74,07 km, snittpuls: 148 (169 under "timmen"), maxpuls: 183