Kvinnan på bilden har inget med cykelpasset att göra.
När vi kört i sisådär 1 timme var jag orolig om jag överhuvudtaget skulle palla att köra hårdare. Micke hade slarvat bort sin puls så det gick inte få några ledtrådar om tempot från honom. Själv hade jag inte jättehög puls hela tiden men allt eftersom luftrycket i bakdäcket sjönk blev det tuffare att hänga med på ett galant sätt.
När vi skarvat lite för att kompensera för medvinden och hamnat några kilometer norr om Svartsjö på Färingsö var det dags att pressa. Jag kunde som sagt inte få i tyngsta växeln vilket Micke såklart protesterade över. Rent fysiskt har jag en fördel även under korrekta förutsättningar redan innan vi ens börjat trampa. Vi har ungefär samma litervolym i syreupptag medan jag har ungefär 15 kilos övervikt med tillhörande muskler men utan tillhörande proportionella ökning av luftmotståndet. I kombination med min ett drev lättare utväxling fick jag bättre drag vid hastighetsändringar, något svårare att köra snabbt utför men lättare att pressa uppför. På Färingsö finns inga backar att tala om vilket enligt mig talar för att en lättare växel i medvind inte är en riktigt lika stor fördel som om det vore motvind.
Däremot blev det inget direkt styrketryck att tala om. Micke räknade ut på sin blogg att jag trampade ca 5 varv per minut snabbare än honom, dvs ca 70 varv per minut. Gör en viss skillnad när man är van att trampa på i omkring 90 varv per minut.
Att cykla på isen är inte längre någon hit.
Enligt mina beräkningar ligger jag 102 km efter min 7000-km-under-2010"-plan. Ska dagens 4,5-5,5 timmar långa pass kunna ändra på detta faktum?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar