Kompensationspass

Det var här alla människor var i dag: på isen utanför Äppelviken.

Soldränkta och med distans i sinnet fick både jag och Micke S ett härligt pass på alla tänkbara underlag med bland andra Tyresö och Årsta havsbad som vyer längs vägen.

Dagens pass skulle bli en kompensation för alla mil jag förlorat genom att mest cykla "på labbet". Av att köra max-test och andra test blir det nämligen inga mil gjorda - och i år är det ju som kanske bekant bara mil som räknas för mig...

Vid Liljeholmsbron utnyttjade Micke en av fördelarna med att vara akademiker. Typ 13 minuter sen var han så min försening på en minut var det bara jag som märkte. Precis när jag lyfte luren för att kolla om han glömt bort att vakna såg jag de ormslingrande cykelrörelserna. Genast siktade vi in oss på Tyresö och hittade läckra vägar dit mestadels på cykelvägar och snötäckta grusvägar. Härligt underlag med tanke på vad vi blivit vana med i år gällande snöskottningens icke-kunskaper i länet. Men vi blev inte lottlösa gällande den sortens snöröjningsmetod heller.

Vid Hammarbergets naturreservat efter den rejäla stigning som finns där gav vi oss abrupt höger in på en mindre skogsbilväg mot Åva. Snöröjningsläget blev allt sämre och ett tag tvingades vi till och med gå. Verkade som om snöröjaren missat att ta typ en halvmeter av snön som fanns där för mitt i spåret fanns ett spår som var ungefär så djupt. Det spåret var inget bra vägval som cyklist. Man måste ju kunna trampa också!

Efter bättre vägar närmare och förbi Åva blev det fin bilväg med mängder av M-skyltar. M är synonym för spurt visade det sig och jag fick en hel spurtvinster i min ägo i början men sen när väl Micke kört om mig så fick han tre på raken nästan av sig självt då jag mentalt kroknat och skyltarna kom väldigt tätt. Vet inte hur många såna skyltar det finns på milsträckan fram till Dalarövägen - men många är dom! Säkert minst 20. Tror i allafall att jag räknade ihop till omkring 10 segrar bara jag och Micke fick minst lika många. Smart att köra med 180-puls efter två timmars cykling med minst 30 km kvar - fågelvägen - vet jag inte om det var. Men så värst mkt hårdkörning blev det inte efter detta. Som tur var!

Micke skarvade en hel del och jag med min "GPS-kompass" med siktet hemåt blev ganska orolig när passet hunnit bli över 3 timmar och vi fortfarande inte siktat framhjulen hemåt. Men då vi efter Årsta havsbad siktade mot Tungelsta och Tullinge-korsningen andades jag mentalt ut lite. Jag kände att jag skulle palla detta även om det skulle bli ett brutalt långt pass. Och visst blev det långt! Redan före vi kommit till Tullingebergs-korsningen hade jag slagit både distans- och tidsrekordet för i år. Då var det ca 1,5 timmar kvar enligt gps:ens fågelvägsperspektiv hem. Svettigt. I Huddinge trodde jag att passet kanske skulle bli 5:15. Men så kom jag på att det bara var möjligt om jag bortsåg från trötthetsfaktorn, underlagsfaktorn och människor-i-vägen-faktorn.

Mycket riktigt: på den smala cykelvägen som går parallellt med Essingeleden blev jag abrupt avbruten i mitt tempo av en herre i gigantisk djurpälsmössa på gammal herrcykel som i sakta mak ringlade sig fram på den inte särskilt välplogade sträckan. Han lyssnade på musik också. Säkert på reggae :) Ändå efter att ha vägrat släppt förbi mig trots otaliga plingningar med cykelns ringklocka räcker han ut handen åt höger som tecken på att han skulle svänga höger. What! Visste han att jag var efter honom eller? Skitsamma: jag tappade 0,2 km/h i snitt som jag kanske hade tappat ändå innan jag kommit hem...

Tid(h:m:s): 5:30:05 Distans (km): 118,96 Medelhastighet (km/h): 21,6 Medelpuls (bpm): 141