"Vikingarännet"-banan norr ut lät som en strålande idé. Men det var mest bara snö som gnistrade.
Tur jag bytt till dubbdäck. Not. Istället för väntade upplogade härliga isvägar upp åt Uppsalahållet med Micke och Hjalle blev det tandskälvande fotgängarspår, skidspår, eller djup drivsnö - ovanpå isen. Kylan bet men Polar-klockorna visar bara temperatur ned till minus tio, så kallare än så var det inte enligt principen "två klockor kan inte ha fel". Hjalmar blev avtänd av att se decimeterdjupa vattensamlingar på isen och saknade sina isdubbar. Snart hade medelhastigheten fallit under 15 km/h och vi började bli trötta och uppsluppna. Nej, det är ingen motsägelsefull kombination i cykelsammanhang. Efter starten strax norr om Alvik beslöt vi avbryta snöbrottningen i höjd med Hässelby villastad med omkring två träningstimmar men pinsamt få kilometer bakom oss.
Vi fortsatte mot Viksjö och Jakobsberg och hamnade snart på trygga bekanta vägar på Järvafältet. Nu var det nära hem för mig. Men eftersom jag på ålderns höst återgått till mina ungdomsfasoner att räkna mil istället för timmar fick jag snällt fortsätta min färd trots att tre timmar passerat nära hemmet. Målet med dagens runda var 66 km och inget annat. Trots att det var elva minusgrader fanns ingen tvekan att ge mig ut i morse. Nu var det dock två mil kvar. Inga större problem men det blir inte många mil gjorda med 15 km/h i snitthastighet.
Efter extrasvängen med Micke o Hjalle till Stora Essingen bar det slutligen hemåt. Över 4 timmar tog passet och jag klarade månadens träningsmål med en marginal på två kilometer. Yes, 596 km i år! Första målet i världshistorien avklarat av mig på träningssajten jag använder med min Garmin. Dagens snittpuls: 139 slag/min.
www.garminconnect.com
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar