Magic 5

Elvis brukar kalla sina 9-minutersintervaller för magic 9. I kväll körde jag 5-minutersintervaller. Det var också magiskt.

Så var alltså det första intervallpasset på trainer för i år ett faktum. Det var faktiskt länge sedan det hände senast och ikväll blev det 5-2-intervaller gånger 7. Tack vare att jag bytte en telefon mot en cykel blev det möjligt. Min gamla racer är näääääääääästan omöjlig att fixa. Lite för mycket slit för mödan i allafall.

Hur som helst pallrade jag mig ned till det minimala träningsrummet. Jag är lite diskret sådär. Ville inte ha objudna gäster under mitt träningspass så den första biten körde jag med stängd dörr. Det blev varmt. Pulsen brukar skena i varma miljöer och i kväll blev det nästan läskigt.

Jag är väl ovan. Satsade på att gå ut hårt och sedan dra ned på motståndet när pulsen gått upp i över 185. Pulsen gick upp i över 190 på mindre än en minut från omkring 140 slag vid det första försöket. När pulsen gick över 196 blev jag lite rädd så jag drog ned på tempot men funderade ändå på att ta i lite extra under den sista intervallen. Återhämtningen var ett skämt.

Under den sjunde och sista fem-minutersintervallen lät jag pulsen fortsätta stiga efter den första minuten hårdkörning. Kändes knappt. Vips var pulsen uppe i 200. Drog ned på motståndet och lät pulsen sjunka till c:a 190 för att under den sista minuten dra på lite igen. Det blev ändå inte mer än 201 slag/min. Kunde säkert ta i lite mera. Och längre. Men det fick räcka för i dag.

När man är så gammal som jag är kan man ju lätt bara gå och dö sådär. Det känner jag inte för riktigt än.