Däckad

Var det tiden på Galaxydäcket och den intima sammankomsten med andra galna dancers som sänkte mitt immunförsvar? Eller kanske en rad andra faktorer i samverkan?

På lördagsförmiddagen inga tecken på sjukdom. Tvärtom planerade jag friskt för söndagens distanspass med diverse celebriteter. Bara någon timme senare var läget ett annat. Halsontkänslan började göra sig påmind.

I måndags var jag dock tillräckligt kry att dra till jobbet tyckte jag. Under dagen började febern stiga. En halsont-oberoende feber har jag inte haft sedan jag fick min berömda fotmassage under tidigt 2000-tal.

I morse fick jag göra det ovanliga valet att stanna hemma. Just det. Under min sista vecka på jobbet! 

Min förkylning beror antagligen en hel rad faktorer. För lite vattenintag och för mycket svettande. Att båten rymmer tusentals pers på relativt små dansgolv kan också ha gjort sitt. Det faktum att jag gick på nästa fest inom två timmar efter att edm-kryssningen var över gjorde nog också sitt. Efter bara tre timmars sömn. 

Men kanske den viktigaste orsaken av dem alla: jag har skaffat SL-kort! De tidiga cykelrusherna till jobbet ger viss motståndskraft mot infektioner. Dels genom att träning är bra för immunförsvaret dels slipper man närkontakt med smittkällor på tågen. Under hösten har jag kunnat skratta åt flertalet förkylningsvåger som svept över arbetsplats och hem. Jag har inte känt ett dugg.

Nu står jag inför nästa svåra beslut: i morgon är det budkörning på jobbet. Det brukar vara en av de roligaste sakerna på vaktmästarjobbet. "Utflyckter" som gett jobbet mening emellan varven av monotoni.

Nu ska jag sova på saken. Klockan 6 måste jag ha bestämt mig...