Jag är kanske inte direkt känd som lögnare. Men en sån är jag nog.
På nåt sätt finns saker som känns fel just nu. Fel jobb, fel fritidssysslor... Att ljuga för sig själv är inte fel. Eller?
Mina senare år i förträngningsdimman har gjort sitt: jag vet inte vad som är rätt o fel längre. Men det känns ibland.
Sitter de sista minuterna på jobbet för idag och tror att kvällen kommer bli exakt som de flesta kvällar tidigare. Och det känns trist att jag inte kan göra nåt åt det. Jag har försökt förr. Bara tanken gör mig matt. Och jag minns.
Livet går vidare och jag gör minsta möjliga motstånd. Det är kanske därför jag hamnar på liknande "banor" jämt?
Snart kanske jag styr ur det spåret...
