Sex sexor vid Skärholmen

Vid Skärholmen har Per en varvbana. Den magiska varvtiden är sex minuter. Hur skulle det gå efter veckor av slappande med allergi som ursäkt?

För en gångs skull var jag i tid. Då var Per försenad. Jag körde ett testvarv på banan för att reka lite. Något ovan med de snabba kurvtagningarna och förekomsten av Resident-Evil-vålnader i form av fotgängare höll ned farten lite grand.

Det 3 kilometer långa testvarvet tog lite drygt 8 minuter. Fortfarande förvånad över hur många fotgängare med tom intelligensbefriad blick kan titta mig rätt i ansiktet utan att göra kopplingen att ge mig en centimeter extra passeringsplats undrade jag hur det ens skulle vara möjligt att varva på sex minuter.

Per hade fastnat i precis-missa-nästa-kommunala-förbindelse-träsket under sin omväg till Jimmy på vägen hem. Jag beslöt mig för att köra ensam de första varven och förhoppningsvis få lite draghjälp när Per dök upp.

Vaggande mörkt helkroppsklädda personer gick i bredd livligt samspråkande och upptog hela vägen. En av dem tände en cigarett i början av backen för att få nya krafter. Sprit, nej tack, cigarett, ja tack. Jag fick vänta på min tur att ge mig av i mitt rasande tempo.

Startbacken är bedrövligt seg. Jag insåg genast att det var här jag tappat mest under min cykelfrånvaro. Klippet i benen uppför tunga partier utan att drabbas av stryp-ben saknades. I en av de snabbaste backarna gick en herre med sin kryckförsedda kvinna. Det verkade som att de också tränade på MIN bana. Därefter fick mannen gång på gång flytta på sin riktningsändringsovilliga kvinna för att jag skulle komma förbi. Givetvis saktade jag ned rejält. Typiskt.

Idealet, drömgränsen på den här banan är att köra sex varv på trettiosex minuter. Efter två varv hade klockan tickat iväg i över 13 minuter. Dåliga trender har en tendens att hålla i sig i cyklingens värld. När jag gav mig ut på det fjärde varvet stod Per och lurpassade vid startpunkten. Han gick om mig nästan direkt i den supersega varvningsbacken men jag bet mig fast. Det blev ett skapligt snabbt varv, strax över sex minuter. Det är förbluffande hur lätt det kan vara att hänga med någon fast det är svårt att köra i samma tempo ensam. Femte varvet passerades lätt. Pers ursinniga tempo hade mattats och jag planerade att sträcka ut benen lite snabbare ett tag precis efter varvningsbacken mitt sista varv. Per hängde med till campingen. Sen var det bara jag ända in i mål. Yes!

Totaltiden blev 38:23 istället för 36 minuter blankt. Inget varv under sex minuter. Men två över 6:30 minuter. Måste med andra ord cykla c:a 2 km/h snabbare. Det känns rejält omöjligt i dagsläget. Men någon gång innan jag fyller 75 ska det väl hända?

Vik hädan fotgängare!