...Uffe Johansson. Men då har jag bara nämnt seniorklassen.Det blev verkligen en senioruppgörelse i seniorkepsen i år. På pallplatserna under vårens upplaga har det nästan aldrig funnits någon under 30 år som vinnare. Gammal är äldst eller gammal är dummast - som håller på att ta ut sig på cykel i snö och lera? Jag tror och hoppas på att glappet ned till dagens ungdom inom kort kommer fyllas med tävlingssugna 20-30-åringar som tröttnat på att slösa tid vid datorer till förmån för fysiska utmaningar i verkliga livet - på cykel.
Dagens seniorlopp blev en åldringarnas kamp på den leriga och steniga banan. Upp i täten i inledningen stack Per iväg. Jag kort där efter. Lite för kort efter för jag råkade köra rätt in i ett mindre lyckat spår och tappade mark. Det gjorde inte jättemycket utan jag avancerade upp igen till en tredjeplats efter carbon-kungen Ulf Johansson, Södertälje och den alltid så glade Niklas Andersson från Kolmården. I knappt ett varv hade jag dem i sikte.
Bakom mig kom en mycket åkstark till vardags landsvägscyklist Henric Wilert som också ville vara med och leka. Vips var det han som var trea tätt jagande tätduon. Jag tackade för mig och lunkade på i mitt tempo. Jaja, jag är inte bättre än så här just nu.
Men Wilert fick tekniska problem. Tappade sadeln. Jahopp, trea igen. Hur ska detta gå? Mer än halva loppet kvar. Han kommer säkert ikapp mig igen. Men jag försökte ta i ändå. Varvade några cyklister. Snart såg jag Wilert igen på asfaltsrakan. Under det följande varvet var han ikapp. Jag kunde dock hänga på skapligt lätt. Det visade sig att hans sadel lossnat. Jag blev inte avundsjuk. Att köra utan sadel är ingen lätt match - även om man är van att stå och cykla. Sadeln är till exempel bra att ha som stöd vid utförskörning och kurvtagning. Därmed var jag åter trea igen. En placering jag höll i mål. Nöjd? Njae. Jag vill hänga med. Det kanske jag gör nästan gång. I morgon blir det morgontur före frukost. Jag hoppas kunna deffa lite. Det kan behövas om jag ska hänga med i framtiden.
2 kommentarer:
Med tanke på hur tjock du är menar du? Det är nog bara Micke som blivit smal. Alla vi stockholmare (original eller inflyttade) är lika elit-smala som vi alltid varit. Speciellt om magen.
Bara för att det bara är Micke som blivit smal behöver ju inte jag vara tjock :) Men det är märkligt det där med magen. Varför ska den hänga som en säck potatis? Är det månne för att den ska rymma så mycket pasta?
Skicka en kommentar