Per hade ätit för god knäck. Det brottet skulle sonas med cykelhjulen tillsammans med mig och Elvis.Brrr vad kallt det var. Jag hade inte cyklat sedan i början av december. Cykeln stod skitig i förrådet som ett minne av den tiden. Precis återhämtad från förkylningen var jag inte direkt kaxig. Men solen sken friskt och lockade ut mig att ta första steget mot bättre konditionstider.
Jag var först på plats. Hör och häpna. Mitt nya jag? År av försenade ankomster har kanske fått mina cykelkamrater att anpassa sig. Detta måtte vara straffet. Men jag är inte bitter för det. Tvärtom. Nöjd.
Någon minut efter mig kom Elvis. Han brukar ju komma sist. Det är honom jag lärt mig av :) Den här gången kom dock Per sist. Vi beslutade oss för att ta "strandvägen" till Hässelby. Det blev en strålande cykeltur tillsammans med zombie-fotgängare på smala stigar. Lösa blinda hundar med fula kläder. Och livsfarliga stavgångspensionärer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar