Nu strejkar dom bussförarna. Säkert med rätta men på stan händer ovanliga grejor. Som myror vandrar de nu i led, de som vanligen tar bussen. De tvingas gå en station eller två. Kul att se så många människor gå i morgontimman. Det är bra för dom flesta säger jag. I aftonbladet skrivs det om en kvinna som tvingas ställa in en anställningsintervju för att hon inte hinner ta sig milen (uppskattad sträcka av mig) från nuvarande arbetet till intervjun på en timme. En lätt jogg och hon hade hunnit. Eller varför inte damma av cykeln? Så många har cyklar men förstår inte vad den konstiga metallmakapären med ett par runda former har för funktion. Dags att vakna istället för att lamslås av något så simpelt som en busstrejk?
Så är det för många men det är ingen baggis för alla. På mitt jobb finns en städerska som börjar jobba 6:30. Hon tvingas nu gå sju stationer (drygt 30 minuter) för att komma till pendeltåget. Som om hon inte gick mycket redan nu... Och som om hon inte redan tidigare tvingas gå upp omänskligt tidigt...
2 kommentarer:
Bara så att du vet: Jag tog cykeln till jobbet. Körde dessutom fel vid tre tillfällen men kom ändå i mål med en tid på 59min41sek. Helt okej. Räknar jag lite på det inser jag att det går på ett ut. Lika snabbt att cykla från Tumba, som att ta Pendeln. Sjukt ju.
Vilket bra initiativ! Ja, visst är det sjukt att folk blir chockade av att en buss inte går.
Cykeln är ju annars lösningen på nästan alla världsproblem ;) Åtminstone på miljö- och hälsofronten. Och är miljön (vatten- och mattillgång säkrad) och hälsan bra lär folk inte ha ork eller lust att kriga heller...
Skicka en kommentar