En tredjedels liv?

I dag har jag och Angelina Jolie fyllt år. Kan inte säga hur gammal jag blev. Det börjar bli lite känsligt det där.

Det blev en rätt ovanlig dag, dagen till ära. Det är väl så dom ska vara födelsedagarna? Gick till jobbet, gick på lunchen, gick till Östermalmstorg från Slussen, gick från Ropsten till Bosön via en... eh, icke-genväg.

Åter till efter lunchen: då hann jag med att bli beskylld för att inte sköta mitt jobb. Det kändes oförskämt då jag alltid satt nåt slags värde i att göra som "man ska" göra. Nu var det inte jag som gjort felet i och för sig. Men desto mer illa kändes det för mig. Inte ville jag vara nån "tjallare" heller. Men det blev jag nog. Lite.

När jag kom fram till Bosön väntade Elvis med min nääästan färdigställda cykel. Det var lite problem med styrlagret som var för lågt för ramskålarna. Skumt. Aldrig har jag varit med om nåt sånt förut under mina 20 år i mountainbikebranchen (nåja den 29 augusti har det gått 20 år). Med en bricka försvann problemet.

Hade glädjen att ta cykeln hem sedan. Dock dränerad på energi. Klockan hade hunnit bli 19:30 och de 17 kilometerna skulle besegras på ocyklad cykel. Härligt. So far kan jag säga att jag gillar styrningen skarpt. Känns som jag kan svänga på en femöring. Nu har jag dock inte testat särskilt hårt eftersom jag cyklade utan hjälm, cykelkläder, cykelskor och utan de rätta inställningarna. Skivbromsarna är inte superbra - men man ska visst "köra in dem" lite först. Känner att bakbromsen börjar bli bättre redan.

När jag kom hem till sist fick jag en iPhone av Antoaneta! Vilken överraskning! Den var större än jag tänkt mig och mycket tunnare. Ungefär som ett papper. Med lite tur kanske den förvandlas till en med 3D efter den 9:e. Och 3G?