Carpe diem

Jag är väl inte direkt känd för att fånga dagen men i dag efter en "aning" seg start fick jag iallafall lite gjort.

I morse blev det promenad till jobbet igen. Jag trodde jag tog en genväg men då jag var 5 minuter försenad ut ur lägenheten, på ett ungefär, räckte det inte med 1:25h för att komma fram i tid. Så försenad blev jag. Men jag har ju inte så stora problem med sånt nuförtiden. Innan min senaste skolsession hade jag kommit försent till jobbet två ggr högst på tre år. Fyra minuter. Som ingen märkte. Då hade jag försovit mig och hoppat över frukosten för att slippa skämmas över ytterligare försening. Men tiderna förändras...

Efter jobbet som inte var varade längre än till 16 i dag eftersom jag i praktiken genomfört min "kurs" inför vikariatet i sommar cyklade jag iväg till Pedalogerna. Jag hoppades kunna få nåt gjort med min "gamla" ram. Men på Peddan var det kaos som om någon hade sparkat i en myrstack. Cyklar gör man på sommaren. Miche höll på att gå i några bitar och Ola slets mellan kunder i butiken och pratglada telefonterrorister. Jag fick stå där som ett fån utan särskild uppmärksamhet trots att jag står i begrepp att lägga närmare 20 000 på cykeldelar.

Just det; jag ska fixa "Specialized:en"! Det är väl dags nu. Har haft ramen liggande sedan i höstas utan särskild iver att ge den lämpliga kompisar för att bli en komplett cykel. Kanske är det för att det i augusti i år, den 29:e är 20 år sedan jag köpte min första mountainbike? I min enfald har jag därför försökt få klar cykeln till den 29 nu lite symboliskt så där. På Peddan får man ingen hjälp för de har det glödhett om öronen. Men som tur är har jag en vän med verktyg. Men ingen vän med bil, i närheten, så jag hyrde en någon minut senare (en bil, ingen vän) och vips ser det ut som att cykeln till största delen kan bli klar i morgon!

Träffade också Max. Blev inspirerad av hans Time-pedaler och köpte hans gamla vevparti (?) för ett, tror jag, bra pris. Nu återstår att se hur väl jag fångar dagen i morgon. För på torsdag bär det av till Paris.

Au revoir