Avbräck i vardagen. En dagstrip till Kairo. Dödsdistansen bjöd på något annat än det vanliga.
Micke var på världsturné och damp ner i Stockholm om så bara för en helg. Pass med Micke innebär att man inte ska slappa, inte gena nånstans och dessutom får man testa hur många coola stigar som helst man inte visste fanns. Dagen till ära åkte vi till Kairo dit jag alltid velat åka. Men. Kairo var inte alls så märkvärdigt som man alltid har läst och hört. Det finns inga pyramider. Det är Hollywoodfejk, jag lovar. Däremot fanns en å annan läcker silo samt den där mäktiga gaffeltrucken som ni redan sett. Näe visstnä, då hade vi redan passerat Kairo sedan länge. Så obetydlig är den platsen. Åk inte dit, inget att se, bara båtar :)
Jag var faktiskt också med. Bildbeviset talar sitt tydliga språk. När bilden togs hade jag både visat mitt bredband och att bakskärmen visst går att vika dubbel. Bredbandet visade jag när pulsen på rekordkort tid sjönk från 185 till 55 och skärmen fick ge vika för en kotte som försökte ta sig mellan skärm och däck föga framgångsrikt. Nu låter cykeln mer än någonsin. Ändå är jag ingen som direkt tigger efter uppmärksamhet :)
Andra gästartister under passet var Kalle N och Pedalogerna-Miche i högform. Kalle är en riktig järnman, eller vad sägs om att sluta jobba 7 och sticka på träning klockan 9? Visserligen kortade han ned passet lite för att hinna vila lite inför jobbet efter kl. 15. Galet i mina öron visserligen men mest för att jag själv aldrig skulle palla nåt sånt nu på äldre da´r. Tacka vettja sängen! Miche hängde med i typ 6 mil till ett sommarkollo där minnen från förr blomstrade. Miche är redan så berest så han brydde sig inte om Kairo.Strax utanför kollot promenerade militanta promenixare som med stavar, armar och andra tillhyggen försvarade sin rätt att försätta allemansrätten ur spel. Jättetrevliga personer i samklang som med en för oss bakvänd skylts lov utövade etnisk rensning längs spåren. Var är FN när man behöver dem?
2 kommentarer:
fast det avr ingen som dog idag. Kalle och jag brände för mycket krut som uppvärmning tror jag och så är jag för dåligt tränad nu för tiden. vägen hem var ju kantad av mackar, en planeringsmiss från min sida kanske? tacka vet jag faluns ödemarker
Haha, visserligen men vad jag vet har ingen dött på ett dödstest heller - även om det känns så. Som man kanske tror att man känner sig om man dör. Komplicerat.
Jag var övertygad om att vi skulle åka någon helt annan stans än raka vägen hem längs den mack-kantade vägen för att jag skulle dö lite av energibrist. Men chokladkakan gjorde susen. Kanske hade jag klarat mig utan. Men sånt vet man ju inte.
Skicka en kommentar