Ärtigt styrde jag ut cykeln ur cykelförrådet. Solskenet sved i mina mörkertillvanda ögon. Längs Torsgatan kom jag på det uppenbara: jag lever drömmen varje dag.Alla har nog inte drömt om att nöjt vänta på grönt med sin simpla, kanske fula bil med dold monstermotor under huven vid rödljus och utmanas av skinande värstingbil till duell. Men det finns några som haft dom tankarna.
Själv kör jag dagligen omkring med den kanske rostigaste cykeln som finns att skåda. Men under min jacka och i benen ruvar osedvanliga krafter. Gömda av den förnedrande fula cykeln. Inga växlar har den heller. Ett lätt byte tänker nog många. Gång efter annan får utmanande cyklister se sig slagna. Det är ungefär lika kul varje gång. Och det händer varje dag. Flera gånger.
Men om jag nu får njuta av denna förmån så är det kanhända min lott. Allt som ligger i livets pott verkar mest andra få ta del av. Men efter den här resan hem lär jag kunna leva med det ett tag till...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar