Leende guldgula solstrålar smekte mina ögonlock. Goda ting blir så fel ibland. Solstrålar var det sista jag hade önskat mig. Ljuset blev en synonym för katastrof.
Jag får väl skylla mig själv som vanligt. Kanske var det John Blunds fel? Kanske var det att jag hade sängen för mig själv och sov som en kung? Länge sov jag i allafall. Missade inte bara mina stora jobbplaner för morgonen före klockan 7 då ordinarie vaktmästarjobb börjar. Det var också första gången jag kommit för sent till jobbet.
Från ögonlockens öppnande till postrundan på jobbet hade det gått 24 minuter. Inte fy skam trots allt, trots ett missat tåg. En lyckad insats att förgylla skittillvaron med. Livet är ju en tävling - det vet väl alla? Jag hade missat starten. Missat de smarta spårvalen i dagens kalender och tvingades skapa en ny rutt. Trots den eländiga starten förlöpte resten av dagen tämligen väl. Mission på mission accomplished. Kugghjulen som drev dagen fanns på rätt plats allt som oftast.
Min sovmorgon innebar att jag fick jobba efter klockan 12. Vilken skandal. Nej inte alls! Det innebar att alla var på lunch - med lediga datorer - och programlicenser som följd. Allt är inte smuts i vardagen.
En nyhet smög sig in i hjärnan på mig också längs jobbkorridorerna. Jag är inte bitter. Men jag är fortfarande besviken. Det lär jag förbli om inget drastiskt händer.
Never is a long time, som Roxette sjöng en gång i tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar