På min födelsedag önskade jag mig ett besök på Media Markt. Det var en fantastisk upplevelse. Jag är en enkel människa.
Upplevelser är ju den nya grejen att ge bort. I vanliga fall är det självklart att jag hänger med på timslånga fem-minuters-besök i varma klädaffärer utan att bli galen. Denna självklarhet är inte lika självklar i den andra riktningen om det gäller att kolla i butik med elektronik.
Genialdraget av mig blev därför att ha födelsedagen som argument för ett sådant besök. En sådan grej går ju bara inte att säga nej till. Jag borde fylla år oftare.
Hur var det då på Media Markt? Jo, det var stort och innehöll typ allt. En kul grej var att det verkade som att de inte hade något lager utan det fanns jättemånga prylar i kartong även mindre synligt i hyllorna. En ännu roligare grej var att testmöjligheterna av mojängerna var osedvanligt bra. I många butiker får man testa plast-attrapper av telefoner med klisterlapps-fotografi-skärmar och rassliga knappar. Här var det the real thing. Gött för mig att klämma lite på HTC S710 som har allt jag vill ha utom snabb processor, GPS och snabbt mobilnät. Dessvärre hade många före mig tänkt samma sak så batteriet var praktiskt taget dött.
Två våningar med el-grejor. Vilket paradis. Jag behöver inga pengar. Jag behöver bara få känna på lite smarta och gärna väl designade saker då och då. På övervåningen fanns Mac i flera varianter. Jag måste medge att i jämförelse med min superduper knapp-freak-dator är Mac-datorer skönt stilrena. På övervåningen fanns också gigantiskt många TV-apparater. Allt från datorskärms-stora till megamaffiga för över 100 000 kronor! Jag är inte bitter; det är kul att se sådant man sannolikt aldrig kommer att lägga vantarna på i sitt hem.
Trots alla grejor som fanns i butiken tog tiden där slut. Jag hade kunnat gå ett varv till och kolla på Carbon-Sony-Vaio och drömma mig bort till en värld som bara finns i mitt huvud. Men visst fanns det läckra datorer. Den ultraportabla LG A1 till exempel. Duger sannolikt inte åt så jättemycket mer än word och som mediaspelare men ändå. Läcker design. Och så liten. Smått är flott i elektronikvärlden.
9 kommentarer:
teknik är tråkigt, klart du behöver en födelsedag som skäl för att plåga din älskade. va du är flitig på att skriva numera. vi läsare hinner ju inte med alla uppdateringar.
Du vet: ibland vet man inte vad som är kul innan man har provat. Vissa har ett envist motstånd mot att göra saker - som de tror är tråkigt. Men sedan när det tråkiga händer är det inte alltid lika tråkigt längre.
Jaaaa, jag försöker hålla mig till någon slags exponentialfunktion. Först nästan inga inlägg första månaden som följdes av flera inlägg - och så vidare. Snart blir det jobbigare både för läsare och för mig.
en exponensiell uppdateringstakt allså. det var värst. vänta nu. mernar du att kvinnor får för sig att saker som är roliga är tråkiga och stumt vägrar att göra/titta osv, detta tråkiga in absurdum. det låter ju helt galet. ett helt fristående exempel kan vara att vägra se en film, trots att den av IMDB rankas som en av de bästa komedierna genom tiderna, anses vara en klassiker av format och dessutom rekomenderas personligen av mig.
Well, jag har sett en nedgång i inläggsfrekvens redan så den exponentiella uppdateringstakten är redan i fara.
Jag menar självklart inte att detta skulle gälla enbart kvinnor :) Det kan gälla alla - men inte in absurdum. Roliga sakers rolighetsgrad beror bland annat på infallsvinkel, encitament osv. Det kallas för självvald sanning. Denna sanning kan rubbas. Ibland lite eller inget, ibland mycket.
Det fristående exemplet är mkt bra. Det är inte särskilt svårt att av någon anledning vägra att se på filmer trots att de fått bra betyg.
Men om filmerna fått dåligt betyg då? Fistfighter är ju kanske inte så kritikerrosad direkt, men har satt djupa spår i oss tittare. encitament vet jag inte vad det är.
Haha... ja djupa spår. Jag tror säkert det finns några som gett sig den på att bara se kritiker-o-rosade filmer. Kanske som någon slags motpol till "experter".
Film och teknik har vissa paralleller. Encitament som vi kan kalla för aktiveringsenergi för att röra till det med lite kemiska termer. Tänk en kanonbra film som höjts till skyarna men som kräver jättemycket av tittaren. Många skulle säkert bara sucka och säga, nej inte i dag. Jag orkar inte. På liknande sätt kan det vara med tekniska prylar - underverk med i värsta fall komplicerade "gränssnitt" som döljer det vackra för den utmattade. - Nej jag orkar inte, trillar ut på tungan igen.
Men vet man att filmen är jätteutmanande innan man sett den? Det tror inte jag... Med rätt motivation att ta sig över anti-trötthets-aktiveringströskeln blir det mesta kul.
jag trodde du menade incitament... thats it. jag borde kanske googlat?
Nejdå var lugn :) Jag råkade visst förväxla engelskans "e" med svenskans "i". Dom låter ju så lika. Nu är alla med på tåget. Äntligen!
Googla är bra. Det gjorde jag också. Jättemånga träffar på ordet med "e".
Jag måste ändå berömma dig för att i sann gammal spårvägenanda styra av från spåret vid minsta möjlighet.
Ändå är du inte spårvägare längre! -Coolt!
Felsägningar och felskrivningar ska utrotas! Lärdommen om annat än detta skola ej ackumuleras!
jasså du "garçon de steffo". skriver du dina tidningartiklar och tv-tablåer med samma flitigt använda styckesindelningsupplägg tro? Vad menar du med spåra ur?
Skicka en kommentar