Så här i nyårstider är det många som börjat sina nya liv. Mer träning för att få lättare kroppar brukar vara en ingrediens i förnyelsen. Men så är det inte för mig.
Vetskapen om min förtvivlade situation uppdagades egentligen för flera år sedan. Som cyklist bör man inte släpa på överskottskilon, men som pojkvän verkar det inte rätt att väga lätt. Trots allt snack om jämlikhet och feminism satt tydligen min manlighet i min vikt för min dåvarande tjej. Försvinner kvinnans kvinnlighet när parets vikter närmar sig varandra? Även om inte ens en tiokilosminskning av min vikt skulle nå min dåvarande tjejs vikt var beslutet om min fortsatta korpulens fattat. Och jag var så snäll så snäll.
För en månad sedan gjorde jag ett konditionstest. Jag var tjock. Ändå 6 kg lättare än som tyngst 2004. Det lättaste sättet för mig att förbättra mina konditionsvärden skulle vara att gå ner i vikt till under 70 kg mot dagens 78. Då skulle konditionen plötsligt vara elitmässig. Typiskt att jag inte heller i dag får gå ner i vikt. Nu måste jag träna en massa istället och sno tid från relationen. Smakar det så kostar det kan jag säga och man kan fråga sig vilket som är värt mest. Jag är inte lika snäll längre.
Vi får se.
2 kommentarer:
Det är nu du får titta djupt in i egoismens grundidéal. Man får alltid göra som man vill om man gör det. Klart grabben ska va lätt! lycka till!
Ja förvisso men i sanningens namn kan det också vara egoistiskt att skylla på någon annan att man själv ska slippa ta ansvar för begynnande fetma. Förresten så är det senaste budskapet att jag minsann får gå ner i vikt. Det känns... äsch vi säger bra! Nu ska testvärdet upp i skyn!
Skicka en kommentar