En pensionär tack!

En pensionär , ett par barn eller en ungdom, tack! Som om inte gårdagens blogg över galna uttryck vore nog. Här kommer fler.

Man får ju inte köpa prostituerade men en och annan pensionär går visst bra. Eller ett barn, vilket borde göra pedofilen lyrisk. Skojar jag? Nejdå, ordbruket är tämligen vanligt, iallafall i Stockholm där tunnelbanan finns.

Kan man då köpa pensionärer? Nja, det är faktiskt pensionärerna själva som brukar fråga efter en eller flera pensionärer när de besöker tunnelbanans spärrvaktskurer. Och istället för att mena det de säger är det pensionärsbiljetter de är ute efter. Likadant är det när en man eller kvinna går till spärrvakten och vill ha barn: det är faktiskt barnbiljetter de vill köpa. Det är dagens sanning det.

Lite lustigt i sammanhanget är att ifall frågorna besvaras som de borde så förstår inte kunderna det roliga i det hela. Jag säger som jag gjorde igår: tänk om man skulle använda så här bristfälliga meningar i andra sammanhang! Alternativa sammanhang får ni komma på själva i dag!

Det går bra här också

Det går visst bra där borta också. Ska man grattulera kassörskan eller kassören? Den rätta responsen till den framgångsrika människan det visst går så bra för är att springa till honom eller henne. Vi tycker nog om framgångsrika människor. De flesta av oss har väl stått stilla i en kassakö och undrat hur det kan komma sig att man åter är en av de människor som alltid väljer fel kö. Mitt i dunkla tankar hörs plötsligt den förlösande frasen, att något går bra på ett annat ställe vilket får den vakne att spricka upp i nyfunnen entusiasm. Raskt spricker kön upp i flertal med rusning mot en människa som påstår att något går bra hos honom eller henne. Men vad är det som går bra egentligen? Vi vet ju av någon anledning, men frågan är varifrån uttrycket kommer? Egentligen är meningen rätt sjuk. I vilket annat sammanhang kan man ropa ut en sån konstig mening i folksamlingar än i en butik? Kanske något att testa när man själv står i kön? Kan det vara något för anställningsintervjuer, eller varför inte på puben?

Mitt immunförsvar är bäst

Det är när man minst anar att något ska hända som det händer brukar det sägas. Jag och min sambo satt och spekulerade över hur länge sedan det var någon av oss var sjuk. Vi kom unisont fram till att vi båda måste ha grymt bra immunförsvar och att det nog berodde på gemensamma oxitocinbefrämjande handlingar. Dagen efter blev jag förkyld. Rackarns, där sprack mina illusioner. Nu har jag skaffat nya vanor. Ett glas gurkmeja, honungsvatten, ännu bättre munhygien samt väl tilltagen sömn. Ibland är det bra att bli sjuk. Ungefär som när man måste starta om sin dator...

Prylar, prylar och prylar

Under hösten har jag förgyllt min tillvaro med att söka efter roliga elektroniska prylar på nätet. Tester hit och tester dit. Det började med GPS för cykelträning från Garmin. I första hand ville jag ha "cyklist-GPS:en" för att det gick att tävla mot sig själv eller andra på tidigare körda rundor gjorda av mig eller andra med likadan apparat. Det lät så fint. Nu skulle jag pallra mig ut och träna utan problem igen :) Men hur intressant är det att veta hur många meter man är efter eller före sig själv på en bana? Jag vill ha uppgifter i minuter och sekunder men vad jag förstått finns inte den funktionen ännu. Dessutom är GPS:er inte sådär jätteexakta vilket betyder att det kan se ut som att man cyklar en sisådär tio meter utanför en väg. Men även om dessa funktioner kommer att funka bättre om ett tag så vill jag nog ha kartor till en GPS, vilket den här cykeldatorn inte har.

Ny telefon vill jag ha också. Och en PDA verkar kul. Så nu vill jag ha en som har allt: telefoni, handdatorfunktioner och GPS. Sådärja. Nu har jag hittat en med Wifi också. En Asus P535. Plus Nokia N95 som kommer nångång.

Egentligen handlar det här nog om en slags tristess. För jag vet av erfarenhet att prylar kan ställa till det också. När de inte funkar som de ska. Min nuvarande pulsklocka tjaffsar till det mest hela tiden när man råkar cykla för nära en kraftledning eller vägrar starta på startlinjen bara för att alla andra har samma modell och klockan inte vet vilket pulsband den ska uppmärksamma i människoflocken.

Den gamla goda tiden

Som åldring kan man kosta på sig att tänka tillbaka. Själv har jag börjat cykla på min trainer igen. Min comeback säsongen 2006 blev en flopp. Inte för att jag är för gammal utan för att jag proppat livet med för många andra vanor, inte plockat upp tillräckligt många flyttkartonger och kort och gott tränat för lite. Nu är det alltså dags för mig att gå tillbaka några år. Få se nu... ja, jag väljer ett bra år ur bagaget och så upprepar jag det. En ny sak bara: jag har skaffat löpardojor!