Några elbilar senare

Mycket har hänt. Nu är Leafen från 2018 återlämnad, vi har flyttat, skaffat solpaneler, laddbox och rullar numera runt i en Hyundai Ioniq 5.

Räckviddsångest tillhör det förflutna och det finns knappt några platser vi inte kan nå på el. Åtmintone inte i Sverige. Tekniken går sannerligen framåt. När jag skriver detta laddar bilen "gratis" med el från solens strålar.

Elbil på vintern

När jag gjorde min första längre resa med elbil sommaren 2016 kom jag fram till att dubbla batteristorleken hade varit mera lämplig än 24 kWh. Jag stannade sex, sju gånger för att ladda mina 500 km. Nu två år senare har jag vågat göra en långresa på vintern trots att batteriet blev ”blott”  67 procent större. 

När vi skaffade 24 kWh Leafen 2016 var det ett litet experiment och dessutom var jag övertygad om att batterier på 60 kWh skulle vara standard 2018 när leasingperioden var över. Så blev det inte riktigt. Tesla är fortfarande för dyr för oss som åker relativt lite bil och andra bilar på marknaden har hittills varit för små, för oss, en familj på fem personer.

När det blev dags att lämna tillbaka 24 kWh Leafen i oktober 2018 fanns en uppgraderad Leaf. Viss besvikelse infann sig när det visade sig att den uppgraderade Leafen bara var på 40 kWh. Skulle det verkligen räcka och vad hände egentligen med slutsatsen att dubbla batteristorleken hade varit att föredra? I oktober fanns inga bilar inom överskådlig tid med 60 kWh batteri. En liten Hyundai samt större Kia var på gång till 2019 men dessa har haft problem att leverera bilar inom rimlig tid. Leafen med sina 40 kWh hade några plus som fick mig att trots allt välja en ny även om batteriet inte är stort nog. Appstyrning, enpedalkörning, adaptiv farthållare, Apple CarPlay - och ett helt okay stort bagageutrymme.

Det blev en längre resa på julen i år. Drygt 500 km. Längre brukar vi aldrig åka bil. Men hur skulle upplevelsen bli i smällkalla vintern med blott 40 kW i ”tanken”?

När vi åkte norrut var det några minusgrader i Stockholm och nysnö. Inte optimalt för elbil kan tänkas. Vi gjorde det första stoppet efter ca 120 km. Så långt som jag vågade mig som längst med 24 kWh Leafen (på sommaren i 80 km/h). God marginal kvar av batteriet, över 30 procent kvar.

Det går fint med elbil till Jämtland

Torsdagens utmaning att med elbil ta sig från Stockholm till Jämtland är avklarad. Allt gick bättre än förväntat men här kommer några reflektioner. 

Det blev om jag inte glömt något sju stopp på den ca 500 km långa resan. Jag stannade med andra ord oftare än jag "egentligen" hade behövt och ägnade då mer tid att ladda mer än halvfullt batteri än mindre laddat batteri. Safe play. 

Däremot var det nog bra med säkerhetsmarginaler för redan i Söderhamn höll planen på att spricka och vi bli "strandade". Där signalerade nämligen Clever-appen att laddplatsen var ur funktion. Där hade jag ca 30 km kvar i batteriet (baserat på motorvägstempo). Läskigt. Hade inte kommit till nästa laddplats... Men! Den fungerade och vi kunde roa oss lite i omgivningen utan ångest över den fortsatta resan!

En grej som jag tycker är olyckligt för mig och andra som har ganska små batterier (24kWh) är att alla laddplatser med snabbladdning ligger längs motorvägen. Hög hastighet = hög energiförbrukning! 

Det hade på många sätt, tycker jag, varit mer lämpligt att locka in elbilsförare in i inlandet. Dels för att det oftare finns något att kika på i inlandet (ja, till och med skog!) framför att stanna längs motorvägen men också för att det borde bli mindre behov att stanna ofta om hastigheten är lägre. Fördomsfullt kanske tror jag att folk som kör elbil nog redan är mentalt inställda på att snåla lite med energiförbrukningen och föredra lugnare tempo på vackra natursköna småvägar. Det vore heller inte en lika stor katastrof att få "batteritorsk" där det finns chans att åka av vägen och ev. be om att få låna lite ström av någon som bor längs vägen. Inget jag förmodligen skulle föredra men det är tanken som räknas eller?

Eloge till Gävle energi & deras gratissnabbladdning & Öresundskraft för att de tar elbilsåkandet på allvar iom Clever (dock lite dyrt m 5kr/kWh).

Slutligen skulle jag vilja ha minst 60kWh stort batteri... Det skulle ge mer "normal" pausfrekvens :)

Elbil till Jämtland

Är det möjligt år 2016 att ta sig från Stockholm till Östersund med elbil. Det tänker jag ta reda på i morgon. 

Hoppas verkligen jag slipper stanna med dött batteri någonstans i ingenstans. Allt hänger på att laddarna fungerar. Därför tänker jag ta (nästan)varje chans till laddning som finns längs vägen. Helst gratis men egentligen nästan till vilket pris som helst. Oljebranschjihad & förstås för världens barn! 

Sista dagen i Mexico

Vi tog en hyrbil till Tulum och hittade en pärla efter nästan terrängkörning på smal väg kantad av vatten på båda sidor -vi inte kunde se för alla palmer. 

Bästa stranden hittills. Det var här vi skulle ha bott. Och åker vi tillbaka någon gång så får det bli så. 

Min mobil är en iPhone 6S Plus - som INTE är böjd. Även om det ser ut så. 

Se så cool jag är bakom ratten. Det var en baggis att köra i Mexico. Men ingen höll hastighetsgränsen och jag blev tutad på när jag stannade för rött inför högersväng. Hur skulle jag kunna veta? Jag smälte snart in...

Ett stopp vid Playa Del Carmen igen fast vid huvudvägen förbi. 

Utsiktsvy från balkongen. 

Roligare än så blev det inte...

Jo lite! Vi sa hejdå till havet & Mexico först...

Chichen Itza

Dags för lite historia och kultur. En tretimmarsresa till Chichen Itza, ett av världens sju (nya) underverk.

Klockan 7:05 skulle bussen gå. Först åkte vi till Tulum där flera personer fick hoppa på. Vi räknade med att vara framme omkring kl. 10. Men då hade vi dessutom åkt fram en timme eftersom vi passerade en tidszon. Inget min telefon lade märke till dock... Ett sätt att korta ned evenemanget? Vi hann i alla fall knappt med något :)

På vägen dit blev jag snabbt lite besviken när vår guide berättade information om området vi skulle till samt om Maya-folket. Kanske mest för att jag var för dåligt påläst om ruinerna i området men det lät ungt när guiden sa att de äldsta delarna är från ca 300 år efter Kristus. Går därmed inte alls att jämföra med Egyptens pyramider. Nästa "antiklimax" var när guiden sa att det finns mellan 8 & 9 miljoner stycken "Maya-indians-släktingar" levande i dag. Inte alls döda med andra ord, vilket ju egentligen är bra :)

Guiden själv var till hälften "Maya". Europeisk far och Maya-mor. En intressant detalj var dock att de genetiskt sett visat sig härstamma ifrån Mongoliet - alltså är de asiater. Det hade jag kunnat gissa mig till genom snabbkoll av flera av vårt hotells personal men geografiskt sett ganska långsökt...

Det hade varit mera brutalt dock om jag fått ha kvar min fördom att de var en superavancerad civilisation från hur-länge-som-helst bakåt i tiden och att de hade kontakt med rymdvarelser och typ bara dog ut - hela bunten - helt oväntat. Eller kanske blev de upplockade av ett UFO?

På bilden närmast ovan syns "observatoriet". Denna byggnad låg i den äldsta delen av området - den södra. Den byggnaden ser tvärtom modernast ut, enligt min mening. Skumt - och har forskarna verkligen rätt? Egyptens pyramidåldrar är ju exempelvis starkt ifrågasatta.

Men när man kikar närmare på ruinerna och lyssnade på guiden blev det lite mera intressant. Inte bara att den äldsta delen såg yngst ut utan för att Maya-indianerna verkade besatta av årstider och kalendrar. Min största behållning är nämligen att varenda byggnad på området kan tolkas som någon form av åskådliggörare av dagar, månader, årstider & några av de mer synliga himlakropparna. 

Exempel: Fönster där solen enbart lyser rakt igenom på årets längsta, samt kortaste dag, antalet trappsteg på Kukulcan-pyramiden som sammanlagt blir årets alla dagar (91 trappsteg per sida och ett ytterligare till toppen = 365). Ett annat ställe visade på när det var dags att börja plantera inför årets tillväxtperiod och en annan när det var dags att skörda. 

På "El Castillo", som jag tidigare kallade för Kukulcan-pyramiden finns ormhuvuden i markplanet på en sida och en gång om året, ca 30 minuter - om solen skiner - lyser solen så att en skugga bildas som gör att de ljusa partierna ger "liv" åt ormhuvudet genom att det då får sin kropp som ser ut att ringla nedför pyramiden. Mayaindianerna gillade alltså kalendrar, ormar men även majs. Finns mängder med gudahuvuden i husfasaderna med majs i örhängena. Och fallosar, som dock kapats när katolikerna tog över. Behöver nog inte spekuleras i varför.

Den kanske mest spektakulära detaljen av alla enligt min mening utspelade sig vid foten av byggnaden ovan. Om man klappar hårt med händerna mitt emot "fönstergluggarna" och trappan i mitten så hörs ett eko som låter exakt som ett fågelläte. Inte alls som ett eko från en handklappning. Kanske var det guden Kukulcan som lät så? Kukulcan är en "befjädrad" orm - dvs en blandning mellan en fågel och en orm. Jag försökte spela in ljudet med min telefon men det hörs inte alls om "i verkligheten". Alla på plats hörde ljudet mycket tydligt men det gjorde inte telefonen... 

Finns fler spektakulära "tillfälligheter" att berätta om för området men det tar för mycket plats. Kan dock ta med detaljen om "vattenhål". Djupa hål i marken med vatten i. Det finns fyra stycken sådana runt omkring "El Castillo". Rakt ut från varje sida flera hundra meter bort. Men det märkligaste av allt är att det lär finnas en under "pyramiden" också. Och eftersom marken under är gjord av porös sten kan det betyda att hela byggnaden rasar. Frågan är om de som byggde detta visste om att det fanns en underjordisk vattenkälla precis under?

På bilden ovan fick vi besöka en annan underjordisk vattenkälla i närliggande staden Valladolid. Det sades ha skapats av en meteorit som slog ned i havsbotten och rörde till det rejält. Bland annat för dinosaurierna som enligt vissa teorier dog ut i anslutning till denna händelse. 

När meteoriten slog ned vändes havsbotten upp och ned så att den tidigare havsbotten numera är längst uppe i markplanet. Något som kan vara bevis för detta är att man kan se fossil i "taket" på vägen till själva öppningen mot himlen. Det luktade fisk i utrymmet kan jag avslöja. Och även det området består av porös sten. Kan rasa när som helst. Är det ett kräftskal på bilden nedan som jag såg när jag fotade taket?

Playa Del Carmen

Vi tog ju en sväng till Playa Del Carmen i dag. Och vi kikade faktiskt även på annat än elmätare. Det blev även lite shopping. 

Dödskallar överallt. Antoaneta var inte så road av det som jag. Synd för det vore nog kul att ha ett fejkkranium hemma i prydnadshyllan. 

Ganska kort stund efter att vi kommit in i stan blev vi stoppade av en kille som sa att han jobbade på hotellet vi bor på. Han var ledig i dag men hans mamma hade en butik i stan. Vi "lurades" in i den och kände oss nog en aning manade att köpa något. Det gjorde vi. Det var lättare att pruta än i Egypten men taktiken hade sina likheter. 

Vi vet ännu inte om killen som stoppade oss faktiskt jobbar på hotellet - men en hyfsat lyckad taktik! Vi ska hålla utkik - för vi kände nog ärligt talat inte igen honom där när han stoppade oss. Men sånt säger man ju inte...

Massor med "lastcyklar" i stan. Imponerande.

Vi fick även lite kultur. En cermoni med utklädda herrar i något som nog var en Maya-tradition. Sen samlade de in pengar från folk. Vi gav. Vi var nämligen mer imponerade av det vi fick se än traditionen vi får se i Sverige - "sitta-på-marken-vid-butiksentré-&-hålla-fram-en-kaffe-muggs-uppvisningen".

Schysst plats också. Film kommer från händelsen.

Sen blev det shopping resten av da'n...

Självavläsningsbar, "ja"

En fröjd att vara mätaravläsare i Playa Del Carmen. Om det yrket nu finns här.

I Sverige avläses mätarna oftast via mobilnätet nu för tiden. Men ändå. 

En äta-hela-tiden-utmaning

All Inclusive är bra praktiskt. Men ack vad mycket man låter mattiderna styra. Att kombinera kontroll av vad man äter med buffé har visat sig utmanande på flera sätt.

Har absolut ingen aning om vad jag väger just nu och bryr mig sådär. Fotar vad jag äter och uppskattar grovt vad det blir i min mat-app. Förmodligen underskattning dagligen. Dricker för lite vatten och rör mig knappt något förutom de ca 10000 steg det blir per dag promenerande mellan frukost, lunch och middag samt badandet där emellan.

I dag var första dagen det kändes som att nej lunch vill jag inte ha i dag. Igår var första förvarningen inför detta: alltså vi måste röra på oss om vi ska orka äta så här mycket hela tiden.

I dag tog jag en promenad precis inför den sena lunchen som kom att förtäras kring kl, 14. Det blev en strandpromenad till ett hotellområde bort kanske 3 km totalt.

För övrigt så är hotellområdet riktigt nice. Hotellet är inte så jättebra men naturen utanför ojojoj. Det finns vilda djur fritt bland oss. Djur jag aldrig sett förut, tvättbjörnar, påfåglar, sköldpaddor, papegojor och apor. I någon slags symbios såvitt jag kan se det. Det djur som verkar ha det minst stimulerande är konstigt nog en åsna.

De djur som inte syns här kommer snart att dyka upp i en Youtube-film. Men den lär inte finnas förrän efter hemkomst till Sverige. Uppkopplingen är för dålig för att skicka filer...

Inte så tokigt januariväder

Äntligen har vi återhämtat oss efter flygresan. Vädret är varmare än vad vi minns Teneriffa för ett par år sedan fast i mars. Vi provar att gå efter solens rytm och anpassar oss hyfsat bra tyckt jag. Lea var ganska vaken vid kl. 3 lokal tid men somnade om. 

Nu steker vi försiktigt på stranden och tar obligatoriska skryt- och lättjebilder med varierande framgång. 

Klart är dock att det är vackert här. Lite svalkande blåst vid stranden men hyfsat lugnt i hotellområdet. I morse såg vi en apa hoppa från granntaket till ett träd. Exotiskt :)

Det sämsta är internethastigheten. Kan leva med det :)

Ingen flygabstinens direkt

Åkt flygplan sedan 7 i morse. När det var fem timmar till ankomst var jag nära att dö av tristess. Då kan man ju spekulera hur det varit för barnen. Hyfsat bra tror jag! Med tanke på omständigheterna. 

Men nu när det är en timme kvar haglar den klassiska frågan: när är vi framme?

Undrar hur man gör med tidsomställningen? Det är sovdags nu svensk tid - men strax efter kl. 15 i Mexico. 

Förbifart Island

Genvägen till Mexico går över Island. Konstigt tycker jag - men det finns nog en bra förklaring till detta. 

Snart kommer vi åka över typ hela den amerikanska (USA) östkusten. Sightseeing - som jag inte ser så bra en bit ifrån fönstret. 

Barnen? Dom är en aning galna såhär långt. Det tog iofs bara en knapp timme att nå den nivån. 

Go West

Imorrnbitti börjar äventyret. 

Mest troligt på fler sätt än ett...

Vaccineringsutmaning

Att få Lea att dricka Dukoral var en verklig utmaning. Första omgången blev 100 procent tvångsmatning men den andra gången fick en positiv vändning.

Lilla Lea är i en verkligt bestämd fas. Det i kombination med att dricka något hon verkligen inte vill dricka var ingen bra förutsättning.

Första gången, för en vecka sedan, fick vi hjälpas åt och hålla fast armar, ben och huvud för att kunna "spruta" in vätskan i hennes mun. Den andra gången, i dag, försökte vi vara pedagogiska igen Resonerande. Det var ett vågspel bland positiva svar och utbrott. Samtidigt roade sig storebror med att retas lite. Inte heller ett drömscenario.

Efter att vi åter behövde återgå till tvångsmatning hände något efter ett tag. Det kan vara små detaljer som framkallar den aviga inställningen. Plötsligt gick det bra att ta småklunkar - helt på egen hand och utan tvång.Visst tog det ett tag men reaktionen att vara duktig tog nog överhanden. Riktigt nöjd kunde hon därefter sova middag. Skönt. Snart väntar flygresan...

Veckans vikt

Efter 22 dagar kaloriräkning börjar vikten stabiliseras. På bilden ser vikten varierande ut - men inte med många gram från medelvärdet!

Det svåra har förutom eländet att dela upp och mäta mat i kalorier & näringsfördelning varit att bedöma vad jag faktiskt förbrukar. Jag har ju kört med Runkeeper som "pendlar-app". Den tycker jag dock verkar otroligt snål angående kaloriförbrukningen per pass. 

Särskilt dåligt kändes det efter resa i "snöstorm" med pulsbandet. Rimligtvis borde det gå åt fler kalorier om resan både är jobbigare & tar längre tid. Men icke! Det blev samma förbrukning - som om orsaken till den längre tidsåtgången berodde på att jag slappat...

Därför har jag testat att köra med min gamla Garmin Edge igen. Den visar möjligen för hög förbrukning. En halvtimmes pendling innebär nu ca 370 kcal jämfört med ca 260 med Runkeeper. 

Det bästa med Garmin:en är dock att jag slipper använda mobilen: starta tidtagning, stoppa in i fickan & leva i ovisshet. Nu syns allt på cykelstyret. Exempelvis att jag nog kommer ngn minut för sent till jobbet i dag också..,